"Vi længes jo alle hjem"
kan man skrive følgende ? Nja,så godt som! Hakelius, Aftonbladet lyder fuldstændigt som min chokerede ven, der nylig kom hjemfra Sverige efter ikke at have set landet i i 28 år. (*buset=rosset)
"Det är dags att börja tala öppet om hemlösheten"
Säg att du bor i ett höghusgetto som blir allt sunkigare. Säg att du - kanske av goda skäl, kanske inte - börjat undvika att gå ut efter mörkrets inbrott. Säg att du knegar på med något som inte direkt fyller ditt liv med mening. Säg att din son nyligen blev rånad på mobiltelefonen. Säg att de flesta runtomkring dig pratar språk du inte begriper. Säg att torget behärskas av unga män som jobbar heltid med att skrämma alla som kommer i närheten.Bara som en tanke.
Eller säg att du bor i någon halvstor stad som på femton år helt ändrat karaktär. Posten finns knappt, polisen är försvunnen och butikerna har klappat igen. På gatorna, som brukade vara fyllda med bekanta, vandrar okända. Du ser inte dem, de ser inte dig. Ibland känner du dig som en turist. Ibland känner du dig rädd. Det pratas om slagsmål och stölder. Egentligen inte värre än sådant du hörde när du var ung. Då skrattade du, eller skakade på huvudet.
För då, på den tiden, kände du buset. Du visste vilka deras föräldrar var. Du kunde deras karriär, från ärtrör till T-röd. Nu är *buset främmande."Hemma" finns liksom inte kvar, annat än i ditt huvud. Du saknar "hemma".Det finns de som fixar det där. De startar föreningar och löser konflikter. De knackar på hos grannen, trots att han inte pratar svenska. De ler mot de där tonårsgrabbarna med attityd, tills de generat flinar ned i marken.Men de flesta av oss funkar inte så.
De flesta av oss skulle gå omkring och omvandla den där ledsenheten och rädslan till ilska. Känna oss övergivna. Förbanna alla jävla journalister och politiker som talar om för oss att vi måste gapa, svälja och hålla käft.
Dobbelte budskaber, ganske virtuost, nu kommer Hakelius til besindelse og husker han skriver i en socialdemokratisk tabloid. Som en punch drunk bokser svinger han et vildt slag ud mod virkeligheden:
Nu, när det spekuleras och fördöms och polisanmäls i "invandrarfrågan" igen, kanske det är läge att tagga ned en aning. Fundera på vad den egentligen handlar om.Den handlar inte om statistik. Gjorde den det borde någon vilja slänga ut "arbetarna", snarare än "invandrarna". Arbetare är än mer överrepresenterade i brottsstatistiken än invandrare.Den handlar snarare om människor som saknar sitt "hemma". Invandrare, men också svenskar.Är det rätt att tala om det jävelskap denna känsla av hemlöshet föder?Tja, tusentals människor gör det redan. Dagligen. Med varandra och i sina egna huvuden. Det är alldeles verkligt, oavsett vad som visas i tv.Johan HakeliusPublicerad: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,613397,00.html
og minsandten om ikke Brottsförebyggande Rådet har lavet en statistik, netop om indvandrere og arbejdere.Egentlig en mærkelig ting at lave statistik på. Se nedenfor.
"Det är dags att börja tala öppet om hemlösheten"
Säg att du bor i ett höghusgetto som blir allt sunkigare. Säg att du - kanske av goda skäl, kanske inte - börjat undvika att gå ut efter mörkrets inbrott. Säg att du knegar på med något som inte direkt fyller ditt liv med mening. Säg att din son nyligen blev rånad på mobiltelefonen. Säg att de flesta runtomkring dig pratar språk du inte begriper. Säg att torget behärskas av unga män som jobbar heltid med att skrämma alla som kommer i närheten.Bara som en tanke.
Eller säg att du bor i någon halvstor stad som på femton år helt ändrat karaktär. Posten finns knappt, polisen är försvunnen och butikerna har klappat igen. På gatorna, som brukade vara fyllda med bekanta, vandrar okända. Du ser inte dem, de ser inte dig. Ibland känner du dig som en turist. Ibland känner du dig rädd. Det pratas om slagsmål och stölder. Egentligen inte värre än sådant du hörde när du var ung. Då skrattade du, eller skakade på huvudet.
För då, på den tiden, kände du buset. Du visste vilka deras föräldrar var. Du kunde deras karriär, från ärtrör till T-röd. Nu är *buset främmande."Hemma" finns liksom inte kvar, annat än i ditt huvud. Du saknar "hemma".Det finns de som fixar det där. De startar föreningar och löser konflikter. De knackar på hos grannen, trots att han inte pratar svenska. De ler mot de där tonårsgrabbarna med attityd, tills de generat flinar ned i marken.Men de flesta av oss funkar inte så.
De flesta av oss skulle gå omkring och omvandla den där ledsenheten och rädslan till ilska. Känna oss övergivna. Förbanna alla jävla journalister och politiker som talar om för oss att vi måste gapa, svälja och hålla käft.
Dobbelte budskaber, ganske virtuost, nu kommer Hakelius til besindelse og husker han skriver i en socialdemokratisk tabloid. Som en punch drunk bokser svinger han et vildt slag ud mod virkeligheden:
Nu, när det spekuleras och fördöms och polisanmäls i "invandrarfrågan" igen, kanske det är läge att tagga ned en aning. Fundera på vad den egentligen handlar om.Den handlar inte om statistik. Gjorde den det borde någon vilja slänga ut "arbetarna", snarare än "invandrarna". Arbetare är än mer överrepresenterade i brottsstatistiken än invandrare.Den handlar snarare om människor som saknar sitt "hemma". Invandrare, men också svenskar.Är det rätt att tala om det jävelskap denna känsla av hemlöshet föder?Tja, tusentals människor gör det redan. Dagligen. Med varandra och i sina egna huvuden. Det är alldeles verkligt, oavsett vad som visas i tv.Johan HakeliusPublicerad: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,613397,00.html
og minsandten om ikke Brottsförebyggande Rådet har lavet en statistik, netop om indvandrere og arbejdere.Egentlig en mærkelig ting at lave statistik på. Se nedenfor.
<< Home