Kim Il Persson

Ulf Nilson bryder sig ikke om svenske sosser.Efter 90 års hegemoni er de også i særklasse ondartede. En S-minister udtalte da Sverige i 1976 fik en kort borgerlig periode, at hun følte det "som et statskup". (Marita Ulvskog lär ha sagt att hon upplevde den borgerliga valsegern 1976 som en statskupp. Efter 44 års oavbrutet socialdemokratiskt maktinnehav kunde hon och många socialdemokrater inte förstå att makten inte var given.)
De danske er rene spejderdrenge - det bliver man af at blive sat fra bestillingen jævnthen:

Det tål också sägas att Sveriges regering inte precis höljt sig med ära. Och att detta har sin fullkomligt naturliga förklaring.Nämligen enpartivälde – lika med en förstelnad och genompolitiserad – alltså korrumperad – byråkrati.Samt överdriven centralisering – lika med personkult – lika med Kim il P.

Att politiken spelar en allt större roll i det moderna samhället bidrar (som Barbro Hedvall framhöll i DN i fredags) till toppens växande maktställning. Beroendestatens i praktiken orubbade maktställning sen 1932 är en annan faktor. Den ogenerade partiskheten vid tillsättning av cheferna för ett antal hundra myndigheter ger automatisk korruption – och feghet. Maktens feghet – förvärrad av det förhållandet att ledaren själv är maktlysten, stingslig, långsint, hämndlysten och med i spelet ner i minsta detalj.

Vi i medierna spelar också en negativ roll. Vi avslöjar och fördömer då och då (särskilt om någon druckit sprit eller gått på porrklubb) men framförallt fjäskar vi, lyfter fram, märkvärdiggör ledare som Kim il P. I alla tänkbara sammanhang är det viktigt att Mannen Själv ska besluta – och framträda i medierna. Press, tv och radio bidrar på så sätt till att skapa bilden av en övermänniska, omgiven av inkompetenta nickedockor. Statsministern utnyttjar metodiskt situationen – otaliga presskonferenser om tragedin, alltid koncentrerade kring Honom. Därtill tv-intervjuer, uttalanden för tidningarna, etc. Kort sagt: han dominerar.

http://expressen.se/index.jsp?a=227034