Bengt Lindström: Desperation og civilcourage

Det er desværre svært at forestille sig, at denne politimand (se nedenfor: "Falling Down syndromet"), høster andet af sin ægtefølte harme og sociale indignation, end en afskedigelse og en HMF bøde på ikke under 50.000 kroner. Måske slipper han billigere hvis han kan blive erklæret utilregnelig & sindsssyg.Det ville være det mest bekvemme. - Lad mig minde om Bunkeflofallet fra 2001, hvor en lignende, men langt blidere formuleret mail til kommunen, indbragte afsenderen en bøde på netop 50.000 kroner.
Borgmester Reepaalu antyder allerede hvad der kan være galt, når man kritiserer forholdene i Malmø:
"-Hans sätt att uttrycka sig mot såväl människorna i Rosengård som mot socialdemokraterna verkar inte friskt."
Hycklande politiker driver Sverige mot avgrunden!
Den kaotiska situationen i Malmö har fått ett polisbefäl att skriva brev till det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu. I sitt arbete som yttre befäl för ingripandeenheten i Malmö har Bengt Lindström konfronterats med brottsligheten och det accelererande våldet i de invandrartäta bostadsområdena. Till kaoset hör att såväl ambulanser och brandkår som polisbilar måste skyddas mot attacker vid sina insatser för att rädda liv och egendom i områdena.
Istället för resurser och befogenheter att möta detta samhälleliga förfall med adekvata insatser, erfar de arbetande i marktjänsten att politikerna framhärdar i flathet och hyckleri inför problemen. Brottsligheten ska bemötas med ”samtal” och ytterligare miljardsatsningar för att kompensera ”utanförskapet” på Rosengård. Under tiden krymper rörelsefriheten för vanliga Malmöbor, vilka i allt större omfattning avstår från att vistas utomhus i stora delar av staden och under dygnets sena timmar.
Samtidigt nedrustas välfärden i alla avseenden på grund av de stora kostnader som den pågående massinvandringen medför. Våra svenska åldringar är bara en av grupperna som nu vidkänns dramatiska försämringar i livskvalitén. Hur vi behandlar våra gamla har alltid varit ett mått på hur det förhåller sig med samhällets standard.Det som till synes utlöst polismannen Bengt Lindströms agerande via brev till Ilmar Reepalu är hur kommunen behandlat 98-årige Gustaf Holmström. Åldringen som förtvivlat bett om att få flytta till ett boende där det finns personal som kan ge honom hjälp och trygghet. Men vars vädjan klingat ohörd eftersom ekonomin inte medger sådant boende för personer i Gustaf Holmströms situation.
Mot den bakgrunden är det alls inte svårt att förstå den frustration och vanmakt som det hårt prövade polisbefälet känner och som i desperation framfört sitt hjärtas mening till Malmös högst ansvarige politiker. Det är heller inte svårt att förstå den sistnämndes reaktion och hantering av situationen. Såsom en av de allra mest hycklande och högst ansvariga för sveket mot svenska folket vidarebefordrade naturligtvis Ilmar Reepalu brevet till sina Politiskt Korrekta kollegor inom massmedia och rättsväsendet för vidtagande av sanktioner gentemot den obekväme sanningssägaren. Att högsta polisledningen ställer sig på makthavarnas sida och verkställer repressalierna är föga förvånande, det är i själva verket villkoret för att bli tillsatt på dessa poster.
Den nu inom kort avskedade polismannen (?) har naturligtvis insett vilka konsekvenser hans agerande kunde få. Och vem som helst begriper att det ska till en stor portion förtvivlan och frustration innan man på det sättet äventyrar sina framtida möjligheter till arbete och försörjning. Icke desto mindre är Bengt Lindström värd en stor eloge för sitt uppvisade civilkurage och för sin sanningspatos. Förhoppningsvis kommer därför ett stort antal hederliga Malmöbor att gå från tanke till handling och i sitt första steg överbelamra Polishuset med blomsteruppvaktningar avsedda för den tillsvidare omplacerade Bengt Lindström.
Kenneth Sandberg
http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=408