"Den svenska staten en papperstiger"

om ansvarsforflygtigelse, korruption, politiserede embedsmænd og statens manglende evne til at ta vare på sine borgere:

Inga-Britt Ahlenius:
Den svenska staten har blivit en papperstiger som inte längre förmår leda landet. Bristen på etik och ansvarskänsla i toppen sipprar genom hela samhället. Den salvan avfyrar Inga-Britt Ahlenius, på tillfälligt besök i Sverige mellan internationella uppdrag. Efter sommaren tillträder hon jobbet som revisionschef i FN.
-----------------
Förfallet har, anser Inga-Britt Ahlenius, pågått under de senaste två till tre decennierna. En viktig orsak är att en förvaltningsreform under 1990-talet gick snett, mycket på grund av att tjänstemän i regeringskansliet och cheferna för de statliga myndigheterna har tillsatts på politiska meriter. Därför har Sverige tappat mycket kompetens och styrkraft och inte minst förlorat de etiska värderingar som styrandet måste grundas i.
-----------------------
Denna insikt har, menar Inga-Britt Ahlenius, försvunnit med politiseringen av statssekreterare och tillsättning av verkschefer på politiska grunder. De högsta tjänstemännen i regeringskansliet ska arbeta sakligt och opartiskt. – Det går knappast att underskatta betydelsen av den sammanhållande kraft de har i andra länder. Den svenska regeringen skulle själv vinna på att tillsätta de kunnigaste som departementschefer eftersom underlagen för beslut skulle bli bättre. Likaså måste de statliga myndigheterna få de bäst meriterade cheferna, inte de politiskt lojala. Ahlenius säger efter föreläsningen att hon har kritiserat den politiska tillsättningen av verkscheferna i tio år, ännu utan framgång.
--------------
Inga-Britt Ahlenius nämner två saker som har upprört henne särskilt den allra senaste tiden; en läkare som berättar hur han vårdar ett apatiskt flyktingbarn inte för att det ska bli friskt utan för att det ska kunna transporteras ut ur landet och en man som misshandlas till döds på Stockholms gator. Tjugo personer bevittnar händelsen utan att ingripa. – Jag har förstått att lagen skyddar svenskar från att stoppa en dödsmisshandel. I andra länder är medborgare skyldiga att ingripa. Hur har det blivit så här?
http://sydsvenskan.se/sverige/article105216.ece