Dagens Nilson

en ensam,nykter svensk röst:(han tror på vestligt demokrati i Mellemøsten. Jeg gør ikke. Snarere at de neokonservatives fremskridtstro er destabiliserende. Men historien vil vise det.
Ulf Nilsson: Islam är en farlig religion
En stor seger för terrorismen, stod det på DN:s förstasida i fredags.Fel!Terroristerna blottlägger världsledarnas maktlöshet, proklamerade en rubrik inne i tidningen över en uppgiven artikel av Wilhelm Agrell.Fel igen.
------------
Vi måste också kräva av vår regering att Sverige, liksom det modigare Danmark, sluter upp 110 procent i kriget mot terrorismen. Vi behöver inte skicka trupper till Irak (även om jag skulle gilla det) men vi bör på alla sätt stötta försöken att införa demokrati i Pakistan, Iran och arabvärlden. I sammanhanget vore det skönt om somliga debattörer slutade yra om att det är fattigdom som skapar terrorism. Fel. Al-Qaida och andra mördargäng badar i saudiska oljepengar. Ett mäktigt slag mot terrorismen vore därför att införa en vettig energipolitik. Mer kärnkraft, mindre oljeberoende! Titta på vad bensinen kostat på macken och på arbetslöshetssiffrorna, så förstår du säkert.
-------------
Hedersmord och gängvåldtäkter är en form av vardagsterrorism som vi måste sluta att godta och släta över. Religion är en sak, förvridna och stinkande avarter av religion en helt annan. Den överväldigande majoriteten svenskar står på Tony Blairs sida och ja! även på George Bushs. Män som mördar uteslutande för nöjet att se oss lida och blöda måste vi bekämpa med alla till buds stående medel!
http://www.expressen.se/index.jsp?d=878&a=401949
norske Aftenposten
Jakten på blondinen
I Rinkeby er alle er utlendinger - selv om de er født og oppvokst i Sverige. Her bor det jenter som farger håret brunt for å slippe å være blond, svensk og annerledes.

http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks/article1077398.ece
Lars Hedegaard: Fair play for bombemænd
I en kommentar til torsdagens bombedåd i London gør Andrew C. McCarthy, der skriver for det amerikanske ugeblad National Review, opmærksom på en ubehagelig sandhed, der får oplyste europæere til at gyse, nemlig at gode efterretninger handler om at presse information ud af onde mennesker. Det vil sige, at man på en eller anden måde må få fjendtligt indstillede personer til at fortælle noget, som de ikke vil røbe af egen tilskyndelse.
Sådan tænker man imidlertid ikke i Storbritannien, der i overensstemmelse med traditionel britisk sans for fairness gør arbejdsvilkårene for terroristerne så behagelige som muligt. Således overholder man i London Genève-konventionernes såkaldte Protokol I fra 1977, hvis formål er at give terrorister ekstra beskyttelse på bekostning af den civile befolkning.
Protokol I fjerner kravet om, at lovlige kombattanter skal bære uniform og åbent fremvise deres våben. Irregulære styrker – som dem der sprænger bomber i vestlige hovedstæder og skærer halsen over på mennesker andre steder – kan nøjes med at give sig til kende som kombattanter, umiddelbart før de går til angreb, og man må ikke angribe dem, før det er klart, at de er ved at forberede et angreb eller er i færd med det. På alle andre tidspunkter skal man behandle de irregulære som civilister, som man kan arrestere, men ikke angribe, og som har krav på at blive betragtet som uskyldige, indtil det modsatte er bevist.
Groft sagt forstår udmærket, at den amerikanske regering under præsident Reagan nægtede at give sine fjender så gode kort på hånden. Vi kan også forstå, at europæerne har accepteret Protokol I ud fra det kristne princip, at man skal elske sin fjende. Derimod finder vi det en anelse hyklerisk at blive ved med at bebrejde amerikanerne, at de ikke retter sig efter en protokol, som de ikke har underskrevet. Lad os nøjes med at være stolte af vores eget storsind.“