PROVO - 2 indsändare

på svensk ved R. Nissen:

http://www.jp.dk/meninger/ncartikel:aid=2724192

11-15-04 06:31

Helle Brix krönika "Bedövande tystnad från danska konstnärer", sätter eminent fokus på ett problem som tycks vara närmast evigt: Konstnärsmajoritetens politiska ordblindhet, deras flockmentalitet, knäfall för auktoritära rörelser och allmänt dåliga informationsnivå. Allt detta krönt med en gräddklick av självgod "elit" på toppen. Om det inte var så farligt skulle det bara vara komiskt.

Alla dessa Sonnergaard-ar, von -Trierere, artister och rockmusiker. Det extra hemska med Van Gogh-historiens bristande eko i Danmark är att mordet alldeles i särklass är ett angrepp på precis samma konstnärers yttrandefrihet och demokratiska rättigheter.

Arthur Koestler, som väl visste vad det ville säga att hamna utanför "det goda sällskapet" när han gav ut boken "Natt klockan tolv på dagen" om storebror Stalins regim, skrev om den särskilda konstnärskonformismen detta:

"Rädsla för att befinna sig i dåligt sällskap är inte uttryck för politisk renhet: det är uttryck för bristande självtillit. Om man är säker på sig själv, politiskt och ideologiskt, är man inte längre rädd för att säga att två gånger två är fyra, även om en reaktionär säger samma sak".

På Danmarks parnass är två + två fortfarande 5 - som Koestlers vän Orwell skrev i ett annat sammanhang.


Det är djupt deprimerande att det i Danmark finns människor som kan närma sig en relativisering och en ursäkt för mordet på Theo Van Gogh. Om det så är Alev, Shah, Metz Klövedal eller några hjärntvättade slöjbärare i Dags Dato. De har inte förstått ett dyft.

Theo Van Gogh var en äkta ättling till Jasper Grootvelds "provorörelse" från mitten av sextiotalet, en slags mellanstadium mellan 50-talets beatniks och sjuttiotalets hippies. En humoristisk, anarkistisk, oberäknelig rörelse, som gjorde ordet "happening" till folkegendom och vars danska talesman för övrigt var Ole Grünbaum.Van Gogh kallade också sig själv "byfånen", och man mördar inte sina byfånar i ett civiliserat samhälle.

Jag vet inte var Georg Metz befann sig 1966, men Klövedal borde i alla fall känna till Van Goghs förutsättningar.Ett land där också en Theo Van Gogh kan yttra sig har bestått varje lackmusprov på yttrandefrihet. Ett land där han måste dö är ett fattigare land. Ett land som relativiserar hans död är ett uselt land.