Den svenske nomenklaturas privilegier
en variant af en artikel der er sandere for hver gang den dukker op: Sveriges bydende behov for et systemskifte efter et stadig mere magtfuldkomment socialdemokratis 90 årige hegemoni:
Svenska nomenklaturans privilegier
av Stefan Hedlund,
professor i öststatsforskning vid Institutionen för Östeuropastudier vid Uppsala universitet
Den svenska socialdemokratin är inne i en svår period. Det är inte nog med att den borgerliga oppositionen tycks ha bestämt sig för att på allvar söka ta över makten. Betydligt värre är att partiet på senare tid varit föremål för en helt ny typ av kritik, en kritik som genom att den har rört vid partiets egentliga livsnerv – dess framtoning som representant för arbetarklassen – rimligen också borde uppfattas som oroväckande.Det har rört sig om skildringar, även i den partitrogna pressen, av hur partiledaren i skarp kontrast till gamla asketiska partiledarideal har börjat ge tydliga prov på sin egen förtjusning över att leva det goda livet. Det har rört sig om en finansminister som till synes helt ogenerat tar för sig av statens resurser, om en justitieminister som tycks ha svårt att förstå innebörden av begreppet ”ansvar”, och om en utnämningspolitik vars allmänna syfte har varit att låta partitrogna undersåtar hamna i positioner där även de kan ta för sig av ”det allmänna”............................................................
Svenska nomenklaturans privilegier
av Stefan Hedlund,
professor i öststatsforskning vid Institutionen för Östeuropastudier vid Uppsala universitet
Den svenska socialdemokratin är inne i en svår period. Det är inte nog med att den borgerliga oppositionen tycks ha bestämt sig för att på allvar söka ta över makten. Betydligt värre är att partiet på senare tid varit föremål för en helt ny typ av kritik, en kritik som genom att den har rört vid partiets egentliga livsnerv – dess framtoning som representant för arbetarklassen – rimligen också borde uppfattas som oroväckande.Det har rört sig om skildringar, även i den partitrogna pressen, av hur partiledaren i skarp kontrast till gamla asketiska partiledarideal har börjat ge tydliga prov på sin egen förtjusning över att leva det goda livet. Det har rört sig om en finansminister som till synes helt ogenerat tar för sig av statens resurser, om en justitieminister som tycks ha svårt att förstå innebörden av begreppet ”ansvar”, och om en utnämningspolitik vars allmänna syfte har varit att låta partitrogna undersåtar hamna i positioner där även de kan ta för sig av ”det allmänna”............................................................
<< Home