Berufsverbot igen, igen, igen, igen
Nu har det hänt igen.
Trots att det råder brist på behöriga lärare, trots att Richard enligt Pro Civitas är en av de populäraste lärare man någonsin haft och trots att han aldrig låtit sina egna åsikter prägla undervisningen, förlorar han nu återigen sitt jobb och möjligheten att försörja sin familj. Efter att lokalmedia i Växjö börjat skriva om Richards politiska engagemang har ledningen för Pro Civitas beslutat sig för att avsluta hans anställning. Den enda motiveringen man lämnat är att han är sverigedemokrat. Richards anställning upphör vecka 23. För att visa vårt stöd för Richard och protestera mot förföljelserna av oss Sverigedemokrater kommer partiets Syd-distrikt att anordna en demonstration till stöd för åsiktsfriheten genom centrala Växjö på Sveriges nationaldag den 6 juni.Vi kan inte stillatigande se på när våra partikamrater trakasseras och berövas sin försörjning. Sprid informationen vidare och anmäl ditt intresse nu!Demonstrationen väntas avgå kl. 13.00 från Strandbjörket i Växjö.
http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=545
i hvilken anledning det må være på sin plads at genoptrykke Richard Jomshofs indlæg fra Berlingske Tidende, marts i år:
Inledningsvis vill jag tacka Karen Jespersen för att hon uppmärksammat Sverige och den brist på demokrati som råder här, samtidigt som jag vill komma med några kommentarer med anledning av den pågående debatten.
För det första: docent Ann-Sofie Dahl far med osanning när hon påstår att Sverigedemokraterna är ett ”nazistinspirerat” och ”öppet rasistiskt” parti, vilket inte minst följande citat klart visar:
”Sverigedemokraterna är inte nationalsocialister eller rasister. Sverigedemokraterna är inte antidemokratiska extremister, utan ett parlamentariskt parti.” (Centrum för Invandrarforskning och Brottsförebyggande rådets rapport 1997.)
”Sverigedemokraterna är varken högerextremister, rasister eller fascister. Nazisterna avskyr Sverigedemokraterna och betraktar dem som förrädare.” (Historikern Helene Lööw, DN, 5/12 1998)
”Sverigedemokraterna kan inte betraktas som ett nazistiskt eller rasistiskt parti.” (Justitieminister Laila Freivalds, Radio P1, 22/10 1999) ”Vi följer inte Sverigedemokraterna som en extremistorganisation. Det är ett accepterat politiskt parti.” (Margareta Linderoth, enhetschef vid Säpo, DN, 8/5 2002)
Sverigedemokraterna är i själva verket ett demokratiskt parti som tar avstånd från alla former av totalitarism.
Att Ann-Sofie Dahl ignorerar fakta och far med osanning är dock inget som förvånar, då detta är vanligt förekommande när man saknar argument.
För det andra: Sverige i många avseenden är att betrakta som ett odemokratiskt land, och jag syftar då inte bara på att svensk invandringspolitik inte får debatteras i Sverige, utan på hur Sverigedemokraterna bemöts av media och politiker:
Den 9 juli 2003: Sverigedemokraternas ordförande, Mikael Jansson, överfalls av en grupp vänsterextremister utrustade med järnrör och basebollträn.
Den 29 juli 2004: partiets andre vice ordförande, Johan Rinderheim, misshandlas av två vänsterextremister.
Den 29 januari 2005: när Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, ska hålla årsmöte attackeras deltagarna av ett femtiotal vänsterextremister.
Flera SDU: are misshandlas, däribland förbundssekreterare Martin Kinnunen, som blir slagen i huvudet med en flaska.
Signifikant för dessa händelser, som endast är ett litet urval, är att svensk riksmedia vägrar att rapportera om det inträffade. Inte en enda gång hörs några reaktioner från riksdagspartierna. Är detta demokrati?
För det tredje: jag tog min lärarexamen 1998 och har sedan dess arbetat vid flera skolor. Jag älskar mitt arbete, och jag vet att mina elever alltid varit nöjda med min undervisning.I januari 2002 fick jag ett vikariat på en gymnasieskola i Karlskrona.
Det dröjde dock inte mer än två veckor förrän en lokaltidning ”avslöjade” att jag var medlem i Sverigedemokraterna. Följden blev att en handfull vänsterextremister på skolan hotade med att använda våld om jag arbetade kvar. Flera tunga socialdemokratiska kommunpolitiker med stöd av ungdomsförbundet SSU och riksdagspolitikern Mona Sahlin, beklagade sig över att jag arbetade som lärare i kommunen. Jag sparkades helt sonika från mitt jobb. Inte för att jag hade gjort något fel, utan för att jag hade fel åsikter privat.
I september 2002 lyckades jag få arbete vid en privatskola i Växjö, dit jag har pendlat från min bostad i Karlskrona. I december 2004, efter mer än två år på skolan, kunde en lokal tidning ”avslöja” att jag var medlem i Sverigedemokraterna. Skolan, som hela tiden känt till mina åsikter, väljer nu att låta mig gå till sommaren då mitt kontrakt löper ut. Man har från skolans sida klart och tydligt deklarerat att man är mycket nöjd med mig som lärare. Mina elever har gett mig absoluta toppbetyg. Ingen har således något att klaga på vad gäller min undervisning. Att jag ändå får gå beror på att skolan är rädd för medias skriverier. Vare sig media, politiker eller fackförbund har reagerat på det inträffade. Kvar står jag utlämnad och kränkt, utan någon som helst möjlighet att försörja min familj.
Att i detta läge påstå att Sverige skulle vara en demokrati är inget annat än ett stort skämt.Att dessutom tvingas läsa professor Göran Melanders påstående att jag sparkats på grund av ”klara rasistiska uttalanden” är skrattretande. Jag förväntar mig att Melander kommer med några konkreta exempel. Om inte förväntar jag mig en personlig ursäkt snarast.
Richard Jomshof
Karen Jespersens artikel fra 19 februar - midt på siden:
http://dansk-svensk.blogspot.com/2005_02_01_dansk-svensk_archive.html
Trots att det råder brist på behöriga lärare, trots att Richard enligt Pro Civitas är en av de populäraste lärare man någonsin haft och trots att han aldrig låtit sina egna åsikter prägla undervisningen, förlorar han nu återigen sitt jobb och möjligheten att försörja sin familj. Efter att lokalmedia i Växjö börjat skriva om Richards politiska engagemang har ledningen för Pro Civitas beslutat sig för att avsluta hans anställning. Den enda motiveringen man lämnat är att han är sverigedemokrat. Richards anställning upphör vecka 23. För att visa vårt stöd för Richard och protestera mot förföljelserna av oss Sverigedemokrater kommer partiets Syd-distrikt att anordna en demonstration till stöd för åsiktsfriheten genom centrala Växjö på Sveriges nationaldag den 6 juni.Vi kan inte stillatigande se på när våra partikamrater trakasseras och berövas sin försörjning. Sprid informationen vidare och anmäl ditt intresse nu!Demonstrationen väntas avgå kl. 13.00 från Strandbjörket i Växjö.
http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=545
i hvilken anledning det må være på sin plads at genoptrykke Richard Jomshofs indlæg fra Berlingske Tidende, marts i år:
Inledningsvis vill jag tacka Karen Jespersen för att hon uppmärksammat Sverige och den brist på demokrati som råder här, samtidigt som jag vill komma med några kommentarer med anledning av den pågående debatten.
För det första: docent Ann-Sofie Dahl far med osanning när hon påstår att Sverigedemokraterna är ett ”nazistinspirerat” och ”öppet rasistiskt” parti, vilket inte minst följande citat klart visar:
”Sverigedemokraterna är inte nationalsocialister eller rasister. Sverigedemokraterna är inte antidemokratiska extremister, utan ett parlamentariskt parti.” (Centrum för Invandrarforskning och Brottsförebyggande rådets rapport 1997.)
”Sverigedemokraterna är varken högerextremister, rasister eller fascister. Nazisterna avskyr Sverigedemokraterna och betraktar dem som förrädare.” (Historikern Helene Lööw, DN, 5/12 1998)
”Sverigedemokraterna kan inte betraktas som ett nazistiskt eller rasistiskt parti.” (Justitieminister Laila Freivalds, Radio P1, 22/10 1999) ”Vi följer inte Sverigedemokraterna som en extremistorganisation. Det är ett accepterat politiskt parti.” (Margareta Linderoth, enhetschef vid Säpo, DN, 8/5 2002)
Sverigedemokraterna är i själva verket ett demokratiskt parti som tar avstånd från alla former av totalitarism.
Att Ann-Sofie Dahl ignorerar fakta och far med osanning är dock inget som förvånar, då detta är vanligt förekommande när man saknar argument.
För det andra: Sverige i många avseenden är att betrakta som ett odemokratiskt land, och jag syftar då inte bara på att svensk invandringspolitik inte får debatteras i Sverige, utan på hur Sverigedemokraterna bemöts av media och politiker:
Den 9 juli 2003: Sverigedemokraternas ordförande, Mikael Jansson, överfalls av en grupp vänsterextremister utrustade med järnrör och basebollträn.
Den 29 juli 2004: partiets andre vice ordförande, Johan Rinderheim, misshandlas av två vänsterextremister.
Den 29 januari 2005: när Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, ska hålla årsmöte attackeras deltagarna av ett femtiotal vänsterextremister.
Flera SDU: are misshandlas, däribland förbundssekreterare Martin Kinnunen, som blir slagen i huvudet med en flaska.
Signifikant för dessa händelser, som endast är ett litet urval, är att svensk riksmedia vägrar att rapportera om det inträffade. Inte en enda gång hörs några reaktioner från riksdagspartierna. Är detta demokrati?
För det tredje: jag tog min lärarexamen 1998 och har sedan dess arbetat vid flera skolor. Jag älskar mitt arbete, och jag vet att mina elever alltid varit nöjda med min undervisning.I januari 2002 fick jag ett vikariat på en gymnasieskola i Karlskrona.
Det dröjde dock inte mer än två veckor förrän en lokaltidning ”avslöjade” att jag var medlem i Sverigedemokraterna. Följden blev att en handfull vänsterextremister på skolan hotade med att använda våld om jag arbetade kvar. Flera tunga socialdemokratiska kommunpolitiker med stöd av ungdomsförbundet SSU och riksdagspolitikern Mona Sahlin, beklagade sig över att jag arbetade som lärare i kommunen. Jag sparkades helt sonika från mitt jobb. Inte för att jag hade gjort något fel, utan för att jag hade fel åsikter privat.
I september 2002 lyckades jag få arbete vid en privatskola i Växjö, dit jag har pendlat från min bostad i Karlskrona. I december 2004, efter mer än två år på skolan, kunde en lokal tidning ”avslöja” att jag var medlem i Sverigedemokraterna. Skolan, som hela tiden känt till mina åsikter, väljer nu att låta mig gå till sommaren då mitt kontrakt löper ut. Man har från skolans sida klart och tydligt deklarerat att man är mycket nöjd med mig som lärare. Mina elever har gett mig absoluta toppbetyg. Ingen har således något att klaga på vad gäller min undervisning. Att jag ändå får gå beror på att skolan är rädd för medias skriverier. Vare sig media, politiker eller fackförbund har reagerat på det inträffade. Kvar står jag utlämnad och kränkt, utan någon som helst möjlighet att försörja min familj.
Att i detta läge påstå att Sverige skulle vara en demokrati är inget annat än ett stort skämt.Att dessutom tvingas läsa professor Göran Melanders påstående att jag sparkats på grund av ”klara rasistiska uttalanden” är skrattretande. Jag förväntar mig att Melander kommer med några konkreta exempel. Om inte förväntar jag mig en personlig ursäkt snarast.
Richard Jomshof
Karen Jespersens artikel fra 19 februar - midt på siden:
http://dansk-svensk.blogspot.com/2005_02_01_dansk-svensk_archive.html
posted by Steen at
onsdag, marts 02, 2005
<< Home