"En konsensus- och rädslokultur"

Fhv. DN chefredaktør Hans Bergström er en af establishmentets få systemkritikere. De andre der findes udenfor - og har altid været udenfor. I dagens SvD Brännpunkt revser han landets politiske kultur - og mediernes forfald i sladder og vulgaritet. Kritikken er rigtig i hele hovedsagen, den er pinligt grundlæggende, men afleveret på hans særligt noble måde som får én til at undre om manden har noget temperament ?
Vad skapar tystnadens zoner i ett land som Sverige?
Den stora risken är inte lagar som begränsar yttrandefriheten - där är vi liberalast i världen - utan oskrivna hänsyn som hämmar yttrandeviljan.Detta har att göra med två strukturella omständigheter:dels att vi har ett statsbärande parti vars perspektiv och maktbaser har varit präglande på det svenska samhället under generationer;dels att vi är ett konsensussamhälle, där rädslan för social utstötning är stark. Det värsta som kan drabba en svensk är att få stämpeln "tillhör ej längre gruppen".
Det statsbärande partiet.
Tesen om tystnad kan synas märklig med tanke på mediernas "avslöjanden" på senare tid. Ingen är befriad från "affärer" i dagens mediemiljö. Vad jag avser är något mer djupgående, nämligen att det långvariga maktinnehavet för ett parti (88 procent av tiden sedan 1932) tenderar att bygga vanor, strukturer och anpassningar som understödjer de perspektiv på samhället som präglar makten.Högre bidrag är bättre än lägre. Mer utjämning är ädlare än belöning för utbildning. Myndigheter bärs alltid av en högre moral när de granskar friskolor och vårdentreprenörer. FN är heligt.
I skolan behövs kuratorer snarare än disciplin. Den som har kommit till Sverige i namn av "flykting" kan knappast vara yrkeskriminell eller terrorist. Etcetera. Även när formen kan vara kritisk, kommer perspektivet att understödja den maktägande vänsterns.Tystnadszoner och tabun för vissa perspektiv skapas på flera grunder. En är att en stor majoritet inom journalistkåren själv befinner sig till vänster....................................................vidare
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_9817931.asp
nogle hårdt HMF bestraffede, ville nok sætte spørgsmåltegn ved denne sætning: "Den stora risken är inte lagar som begränsar yttrandefriheten - där är vi liberalast i världen - utan oskrivna hänsyn som hämmar yttrandeviljan."
i god forlængelse af Bergström, ligger dagens leder fra Sydsvenskan:
Polikraterna
Maktens megafoner
De svenska ämbetsverken ägnar allt mer tid åt att få människor att tycka och tänka rätt. Att sprida politiskt korrekta budskap har blivit den huvudsakliga uppgiften för många myndigheter. Istället för en ordning där staten tycker som folket skall folket förmås att tycka som staten.
Det är onekligen bakvänt. I spetsen för de ideologiproducerande myndigheterna sitter ofta s-märkta generaldirektörer som hellre skriver debattartiklar än ägnar sig åt den egna verksamheten. Socialdemokraternas långa maktinnehav har fått dem att börja betrakta staten som en förlängning av det egna partiet. Men staten är inte en del av partilivet. Statliga tjäns-temän skall verkställa politiska beslut, inte själva bedriva politik. Det allvarliga med nyordningen är att den undergräver demokratin................................................
.....Även universiteten utsätts för en allt starkare politisk styrning. Många tjänster och stora resurser tilldelas forskning som ligger i linje med den officiella problembeskrivningen. Forskare med för regeringen besvärande resultat hamnar däremot lätt i kylan. Nedläggningen av Expertgruppen för offentlig ekonomi, ESO var ett tydligt exempel på detta.
http://sydsvenskan.se/opinion/ledare/article106299.ece