Konsensusdebat eller

eller debatparodi? Efter dette referat fra en ven, skal jeg undersøge hvornår "Debatten" genudsendes.
(Iøvrigt mener jeg at en demokratisk debat skal være kontroversiel og gå lige til stregen, hvis den skal holde folk vågne og engagerede. Alt der her med "debat-tonen" er noget fis. Hvis det ender med at alle udtrykker sig som de fleste politikere, dør demokratiet. Folk må vide hvem der mener hvad. Folk er sgu ikke så sarte, og de der ikke kan tåle tonen, kan jo bare holde sig borte. Skarpe standpunkter er ikke det samme som skældsord - kun for gammeljomfruer.Demokrati er ingen skønhedskonkurrence. Dette sagt om danske forhold.)

"Som en följd av att integrationsverkets opinionsundersökning hade konstaterat att en stor del av svenska folket är kritiska till islam, skulle SVT dryfta ämnet i en timmes debatt. Man hade bjudit in ett tiotal debattörer som alla var mer eller mindre överens om att islam är en missförstådd företeelse som egentligen är hur sympatisk som helst.
Det var en fanatiskt USA-hatande författare ur rödvinsväntern, en akademisk islamolog (dvs apologetiker) och resten var muslimer. Möjligtvis kan man undanta Nyamko Sabuni som hävdade att hon bara har muslimsk bakgrund och inte egentligen är troende. Hon utgjorde följdaktligen också den enda rösten i församlingen med ett mått av neutralitet.
De som var anledningen till debatten, dvs de 65% av befolkningen som anser att islam inte går att förena med svenska värderingar, var inte representerade av EN ENDA PERSON!Nej, syftet är nämligen uppenbart. Man ska inte debattera med denna 65%-iga opinion. Man ska skola den till att tänka om. Hela programmets syfte var att dämpa den typen av åsikter.
Märk väl. Den här sättet att debattera en fråga är fullständigt otänkbar i alla andra länders public service-kanaler. Det finns inte på kartan att man bara skulle bjuda in representanter för den ena sidan för att debattera en fråga, när det konstaterats att den andra sidans åsikter delas av 65% av befolkningen. Det förekommer helt enkelt inte. Inte på BBC, inte på DR, inte på ARD och inte på RAI. Sverige ÄR extremt."
Skåning

4/10: Debatt direkt från Sverige
Två av tre svenskar tror inte att det går att förena muslimska värderingar med det svenska samhället. Det visar Integrationsbarometern som för första gången redovisar svenskarnas inställning till islam.
Integrationsverkets årliga rapport om i allmänhetens inställning till integration, mångfald och diskriminering, har för första gången mätt svenskarnas inställning till islam. Som helhet är svensken positiv till mångfald men däremot är inställningen till islam mer negativ. Över hälften är kritiska till slöja på arbetsplatsen, två tredjedelar vill inte underlätta utövandet av islam i Sverige, och 4 av tio är emot att det byggs moskéer.
Deltar i debatten gör Muhamed Omar, poet, Abd al Haqq Kielan, imam i muslimska samfundet, Nalin Pekgul, socialdemokratiska kvinnoförbundet, Helena Benauda, ordförande Sveriges muslimska råd, Nyamko Sabuni (fp), riksdagsledamot och Mattias Gardell, religionshistoriker.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=28906

Portræt
af min barndom og undoms foretruke avis´nuværende chefredaktør. Snart en ældre herre, men med et evigt baby fjæs. Hvad siger det om folk ? Engang "Organet for den højeste oplysning". Nu tildags kan jeg ikke huske hvornår der sidst har været en kronik i Politiken, som jeg gad læse. Dens øjne er stift rettet på segmentet af bløde, lyserøde læsere, der helst snakker børnefamilier og skolepolitik og mener at "på bunden er vi jo alle gode" (Der gik 8 dage efter London-bomberne, inden avisen havde en kronik der handle om andet end "de nære ting". - Fremragende portræt - hvem mon har lavet det ? (En gang hver halve år, skriver Søren Krarup eller Pia Kjærsgaard en kronik, Så skvulper det lidt i fløjlsjakkerne og babybleerne et stykke tid inden kammertonen er genetableret.)





Debat om debat
om vores elskede, uforskammede Groft Sagt og hvad pænheden nu gøre ved den. Lige mine ord!


Farvel til
Berlingske Tidende
Da Groft sagt i sin tid blev introduceret, var der virkelig tale om et nybrud i dansk presse. Med sine daglige, flabede sarkasmer beviste Berlingske Tidende, at politisk satire ikke er en genre, der er forbeholdt venstrefløjen. Også borgerlige mestrer den.
Groft sagt-skribenterne demonstrerede dermed, at borgerligheden var ved at komme over sine pænhedskomplekser og turde være ukonventionel. De sidste år har det været en daglig fornøjelse at læse de skarpe penne i Groft sagt, der med en læskende ironi har spiddet den politiske korrekthed taget regeringen i forsvar og i ny og næ svunget pisken over den.
Det er slut nu. Berlingske Tidende er krøbet til det politisk korrekte kors og har inviteret den mest indædte hader af regeringen til at skrive i Groft sagt. Nu skal vi ikke være så borgerlige, at det gør noget, må man have tænkt på redaktionen.
Så nu skal Carsten Jensen videreføre sit felttog for indvandring og åbne grænser i Groft sagt-spalten, formodentlig garneret med diverse velkendte latrinære og puerile skældsord mod Pia Kjærsgaard, Anders Fogh Rasmussen og Bertel Haarder. Allerede første dag var han på pletten med et i øvrigt langt og umorsomt angreb på sin yndlingsaversion, Brian Mikkelsen, der har gjort sig skyldig i at føre konservativ kulturpolitik. Så skal han have en over næbbet, lyder den berlingske logik, der dermed beviser, at den konservative avis ikke er konservativ.
Det er trist, at Berlingske Tidende ikke tør tone borgerligt flag, men føler sig nødsaget til at trisse i hælene på Politiken. Hvis man som jeg føler det som direkte flagellanteri at betale penge for dagligt at læse Carsten Jensens vulgære udgydelser, finder man sig en anden avis, mens man i sit stille sind håber, at Berlingske igen på et tidspunkt vil komme sig over sine tantede pænhedskomplekser.
Katrine Winkel Holm
Cand.theol. og forfatter
Sdr. Boulevard 160
5000 Odense