Vis mig din bogreol................

Kønskampen i litteraturen: Nu deltager jeg ikke i den kamp, medmindre jeg absolut ikke kan slippe. Men det interesserer mig hvad folk læser. Eller siger de læser. Og vi skal altså læse mere Emily Brontë end Dostojevskij og Camus. Vor Frue bevare os !
Grundangst eller gammeljomfru?
Politiken 19. april 2006
Hvilken roman har ændret dit liv? En stor engelsk undersøgelse bekræfter den populære opfattelse af, at mænd elsker bøger af døde hvide mænd, mens kvinder stadig er til dydsmønstret i empirekjolen.
Af Camilla Stockmann
Død eller dyd? Weltschmertz eller wienervals? Camus eller Austen?Forskellen på mænd og kvinder er til at fornemme, når de to køn bliver bedt om at sætte titel på deres yndlingsbog.Kort sagt: Mændenes handler om fremmedgørelse og forkvaklede følelsesmæssige relationer, kvindernes yndlingsbog handler derimod om at føle igennem.
- Det er konklusionen i en stor britisk undersøgelse, 'Milestone Fiction', som University of London har foretaget med litteraturprofessor Lisa Jardine i spidsen.
- Til britiske The Guardian forklarer professor Lisa Jardine resultatet som overraskende, i den forstand at den fuldkommen bekræfter de værste kønsstereotypier.
- På mændenes top tre ligger Camus' 'Den fremmede', Joseph Conrads 'Mørkets hjerte' og Dostojevskijs 'Forbrydelse og straf'. Som helhed er listen præget af døde hvide mænd - kun én kvindelig forfatter, amerikanske Harper Lee, har sneget sig ind på 11.-pladsen:
»Vi var fuldstændig overvældet af resultatet. Mændenes liste er ren angst og Orwell. En slags pubertetslæsning. Vi må konkludere, at mænd ikke betragter bøger som en konstant livsledsager, trøster eller vejleder, som kvinder gør«.
Fakta: Kvinders top-5
1) Charlotte Brontë: 'Jane Eyre' 2) Emily Brontë: 'Stormfulde højder' 3) Margaret Atwood: Tjenerindens fortælling 4) George Eliot: 'Middlemarch' 5) Jane Austen: 'Stolthed og fordom'
Mænds top-5
1) Albert Camus: 'Den fremmede' 2) Joseph Conrad: 'Mørkets hjerte' 3) Fjodor Dostojevskij: 'Forbrydelse og straf' 4) F. Scott Fitzgerald: 'The Great Gatsby'5) Graham Greene: 'Brighton Rock' .
- Deltagerne i undersøgelsen er englændere, der beskæftiger sig med kultur i bred forstand: mediefolk, journalister, akademikere, universitetsstuderende, skolelærere og ældre skoleelever. Hele listen kan findes på www.orangeprize.co.uk.
(foto: fra udstilling i Politikens forhal, frihedskæmperarmbind og det hele - apropos fordomme. © webmaster)
Læse-undersøgelse bekræfter fordomme

"Senior kameratstödjare"
en sprogkamp i sin vorden i det Sverige hvor svensk ikke er anerkendt som officielt sprog. Norges sprogkamp varede i 60 år, indtil det fandt sit leje der, hvor Norge hedder Noreg, og der er så meget provinssprog opblandet, at en dansk har betydeligt sværere ved at forstå det. Skal københavnere ha ordbog eller tolk med til Malmø om 60 år?

Ebba Witt-Brattström kritiserades hårt när hon i en debatt talade om "blattesvenska". Men, skriver hon i ett svar till sina kritiker, finns det verkligen en miljonprogramssvenska?

»Grundskolelärare berättar att svenskundervisningen i skolan är nere på ett minimum, svenska skolelever får hälften så många lektioner i landets huvudspråk som elever i andra länder.
En lärare kallar sig "senior kamratstödjare" efter att ha blivit förbjuden av sin rektor att undervisa ("kateder- eller pekpinneundervisning"). Han ska i stället sätta eleverna i arbete på eget ansvar, gärna i ämnen han inte är utbildad för, med katastrofala följder för alla utom pluggisarna.
- En "timplanslös" skola är på ingång, älskad av kommunens skolpolitiker eftersom den ger varje skola rätt att bestämma om och när man ska ha olika ämnen, och varje rektor möjlighet att maximalt utnyttja sina lärare, oavsett kompetens.
-Till frågan om svenskans vara eller inte vara som huvudspråk för alla i det här landet hör den svenska litteraturen. Utan den är svenskan ett instrumentellt språk, en uppsättning sfi-fraser att använda i olika situationer: hos tandläkaren, på arbetsförmedlingen, hos sociala myndigheter.
- Litteratur i skolan anses vara för svårtillgänglig och ha för lite relevans för nya invandrargrupper. Men litteratur hanterar outsiderskap och hemmahörighet bättre än något annat fenomen på denna jord. Den är på en gång lokal och global.
- Själv återfann jag min mormors liv på andra sidan Östersjön i Moa Martinsons "ursvenska" författarskap. Det är inte underligare än att Mustafa Can en generation senare hittar hem i Gunnar Ekelöfs poesi. Vi är inte de enda utan svenska rötter som har gått den vägen. Att vara rädd för svenska språket och litteraturen är att förneka människors rätt att, oavsett ursprung, uppleva sig som subjekt i sina egna liv.«
Vem äger svenskan?

20 %
er ikke helt overbeviste endnu.
Og 20 % har ingen mening.