"Magten fremfor alt"

Göran Perssons personlige udstråling er altid denne: "Jeg er ikke rar at være uvenner med" . At se ham som en blød feminist, som han erklærer, er en joke man skal være sosse for at ta alvorligt. "Machiavelli från Katrineholm" er hans mest betegnende øgenavn.
Efter næsten 90 år ved magten, betragter svenske socialdemorater magten som et mål i sig selv, og som en så selvfølgelig ting, at da de for en kort periode i 70´ erne mistede den, følte en kvindelig ex. minister det "næsten som et statskup". Meget rammende udtrykt. Årene har skabt et magtfuldkomment, arrogrant socialdemokrati, uden egentlige idéer og stadig mere præget af korruption og skandaler. Det er ganske ubegribeligt at 33% stadig kan holde så meget af dem, at de stemmer på dem.
Hvis den borgerlige alliance får vippet dem af pinden til næste år (hvilket noget tyder på), overtager de et land som er så plaget af økonmiske og sociale problemer, at en handlekraftig borgerlighed skulle behøve ti til femten år for at få nogenlunde styr på Sverige. Men så ville det i det mindste på overfladen minde om et moderne europæisk demokrati, alene ved evnen til at skifte regering.
Hvad angår den såkaldte integration, kædeindvandringen, "anhörigeindvandringen", "biståndsindvandringen" - som støt nærmer sig de 30.000 om året - så er der ingen af de 7 partier i Riksdagen der adresserer denne tikkende bombe under landet. Regeringsskifte eller ej. Kan Riksdagen løfte sig selv af de skinner de kører på, det som den danske SR-regering kun kunne klare med befolkningens assistance?
Hur länge ska hans vilja vara lag?
I går presenterades en antologi om statsministern, utgiven av Wahlström och Widstrand. Titeln säger det mesta: Makten framför allt. Journalisten Mats Ögren har redigerat boken. I förordet konstaterar han att ministären Persson har satt upp allt högre skyddsmurar mot väljare och medborgare: "Pressekreterare tycks ha anställts en masse för att skydda regeringens medlemmar från att hamna i debatter där de riskerar att förlora ansiktet."
Mycket kan sägas om politiken under Perssons många år vid rodret. Man kan konstatera att det har funnits ett betydande glapp mellan retorik och praktik i en lång rad frågor. Det gäller arbetslösheten, företagandet, integrationen och mycket annat. Men det mest bestående intrycket, Göran Perssons signum om man så vill, är ändå att hans regeringsinnehav har präglats av auktoritet utan ledarskap. Persson har agerat med betydande kraft och fantasi för att säkra sin egen position i mötet med väljare, medarbetare och journalister. Men han har inte givit uttryck för någon tydlig politisk vision.
-------------------
Jo, en sak till kommer vi säkert att minnas: Koncentrationen av makten, till det socialdemokratiska partiet och till dess ledare. Med åren har konturerna av ett allt mer arrogant enpartivälde avtecknat sig.

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_9355416.asp