"It´s cruel to be kind"
jeg kan ikke prise min yndlings-Elise Claeson højt nok. Der synes at være en omvendt proportionalitet mellem antallet og sværhedsgraden af kriser, og fikseringen på krisepsykologer.
Bevare oss för terapeuterna
Elise Claeson: Efter en terrorattack är det inte ett kriscentrum vi behöver
”Det värsta som kan hända nu är att horder av terapeuter kommer till London för att tala om för oss att vi lider av posttraumatisk stress”, sa en klarsynt engelsman i Sky News.
– Vårt gråta-inför-publik-behov och terapeuternas gråt-ut-budskap håller på att underminera de dygder som är grunden för västvärldens demokratier, skriver Elise Claeson.
Terroristerna klarar vi av, menade han, men klarar vi av terapeuterna? När vi börjar tycka synd om oss själva, då har terroristerna vunnit, var hans budskap. En sådan man är otänkbar i Sverige.Inom några dagar besannades hans farhågor. ”Sverige sänder team av psykologer” kunde vi läsa i DN (10/7). Räddningsverket skulle stödja svenska ambassaden ”utifall att” någon stackars svensk behöver en statlig axel att gråta ut mot. Terapeuterna blev sysslolösa (SvD 11/7). Ingen ringde.
Alla terroristers dröm
Om Stockholm hade drabbats av en terroristattack skulle förmodligen nästan varenda stockholmare ha skickats till ett ”kriscentrum” för att träffa ett ”kristerapeut”. Efter tsunamikatastrofen i julas och Estonias förlisning på 90-talet har vi facit i hand. Sverige, som inte varit i krig på 200 år, är kristerapeuternas drömland. Under mellankrigstiden bestämde vi oss för att vi är ett Särskilt Fredligt Land, enligt författaren och historikern Peter Englund (DN-Kultur 26/6). Vi blev Landet Som Väljer Freden och tycker att krig och våld är dumt. Vi betraktar oss själva som ett särskilt ömhudat och kriskänsligt folk. Vi tål inte krig, katastrofer och ond bråd död.En svensk måste ha hjälp och stöd när livets hårda realiteter gör sig påminda. Vi litar inte på oss själva. Det är synd om oss. Mandom, mod och morske män var det längesen vi var. Vi är världens mest lättskrämda folk............................................
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,671509,00.html
Bevare oss för terapeuterna
Elise Claeson: Efter en terrorattack är det inte ett kriscentrum vi behöver
”Det värsta som kan hända nu är att horder av terapeuter kommer till London för att tala om för oss att vi lider av posttraumatisk stress”, sa en klarsynt engelsman i Sky News.
– Vårt gråta-inför-publik-behov och terapeuternas gråt-ut-budskap håller på att underminera de dygder som är grunden för västvärldens demokratier, skriver Elise Claeson.
Terroristerna klarar vi av, menade han, men klarar vi av terapeuterna? När vi börjar tycka synd om oss själva, då har terroristerna vunnit, var hans budskap. En sådan man är otänkbar i Sverige.Inom några dagar besannades hans farhågor. ”Sverige sänder team av psykologer” kunde vi läsa i DN (10/7). Räddningsverket skulle stödja svenska ambassaden ”utifall att” någon stackars svensk behöver en statlig axel att gråta ut mot. Terapeuterna blev sysslolösa (SvD 11/7). Ingen ringde.
Alla terroristers dröm
Om Stockholm hade drabbats av en terroristattack skulle förmodligen nästan varenda stockholmare ha skickats till ett ”kriscentrum” för att träffa ett ”kristerapeut”. Efter tsunamikatastrofen i julas och Estonias förlisning på 90-talet har vi facit i hand. Sverige, som inte varit i krig på 200 år, är kristerapeuternas drömland. Under mellankrigstiden bestämde vi oss för att vi är ett Särskilt Fredligt Land, enligt författaren och historikern Peter Englund (DN-Kultur 26/6). Vi blev Landet Som Väljer Freden och tycker att krig och våld är dumt. Vi betraktar oss själva som ett särskilt ömhudat och kriskänsligt folk. Vi tål inte krig, katastrofer och ond bråd död.En svensk måste ha hjälp och stöd när livets hårda realiteter gör sig påminda. Vi litar inte på oss själva. Det är synd om oss. Mandom, mod och morske män var det längesen vi var. Vi är världens mest lättskrämda folk............................................
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,671509,00.html
<< Home