Sverige i Centrum

Jan Milld og Björn Hammarbäcks nye avis projekt efter Metro modellen. Hvad gør man når man nægtes adgang til media ? Man laver sit eget. Voveligt, men logisk initiativ. I første nummer blandt andet et interview med Søren Espersen, DF, Anders Johansson, Kalmar og indlæg af John Järvenpää. Lykca till !
Nr 1. PDF med flere oplysninger:
http://www.svic.se/105.pdf
Sverige i Centrums hemsida:
http://www.sverigeicentrum.se/

Jan Milld & John Järvenpää
foto © webmaster

Konceptet• Beträffande innehåll för tabloiden är konceptet att SVIC ska ta upp politiska ämnen, men på ett sådant sätt att läsarna kan ta det till sig. Viktigt blir då en bredd i innehållet. Dels blir de politiska artiklarna "inbäddade" i mer "snällt" material på tema Sverige. Dels ska en tonvikt ligga på samhällsekonomi, rättstrygghet och medborgarinflytande. Vård, skola, omsorg. Vi strävar efter intervjuer med företrädare för olika politiska åsikter.•

Beträffande distributionen är konceptet att inte sprida tidningen anonymt, utan att ge människor tidningen direkt i handen (med fast blick och vänligt leende). Idealiskt är att göra detta till arbetsresenärer på morgonen, som ändå har tid framför sig på tåget att "slå ihjäl".För att de sedan ska ta med sig tidningen hem har vi fått med ett korsord i den, "Sverige-krysset".Man kan dock lägga ut enstaka exemplar anonymt, om de hamnar strategiskt, där folk har tid att läsa. T ex i väntrum hos läkare eller tandläkare.Därutöver kan vi eventuellt pröva att dela ut i hushåll, men då ringa på dörren och ge i handen. Vi får pröva oss fram, och se vad som fungerar för envar.•

Någon konkurrens blir det inte mellan tabloiden och webbsidorna, tvärtom kan de komplettera varandra. Redan innan en artikel publicerats i tabloiden kan den läggas ut på internet - bara i undantagsfall har ju de människor som får tabloiden varit inne på vår webbsida. Dessutom har vi mycket mer utrymme på webben än i tidningen, där kan vi alltså publicera sådant som vi inte får plats med i tidningen.Nummer 2/05 är planerad att tryckas i slutet av september. Karen Jespersen, invandringskritiker och tidigare s-minister i Danmark, har i princip lovat att ställa upp för en intervju. I bästa fall hinner denna göras till nr 2.

I övrigt ska ett tema bli brottsutvecklingen och rättssamhället, med mycket fakta och statistik.En recensionen av boken "Exit Folkhemssverige" blir det.Likaså en artikel om Äldreförsörjningsstödet.I serien "Ljus från Sverige" planerar jag att ta upp Alfred Nobel eller kanske Ingvar Kamprad.Kanske en researtikel med naturbilder.En liten avdelning av smånotiser kan komma att introduceras.Ett nytt korsord kan det definitivt bli, eller en tipstolva - där rätt svar finns att ta del av på vår webbsida.I nr 2 eller ett senare nummer kan det också bli en artikel om nationell energiförsörjning, med tonvikt på etanolens möjligheter.

ur nr. 1:John Järvenpää: 3 förbud

Svenska medier brukar berömma sig för att kritiskt granska bristen på yttrandefrihet i andra länder. Dock har man inte lyft fram dessa
brister i vårt eget land. Här förs ingen diskussion om långsiktiga konsekvenser av invandringen - t ex att muslimerna under de närmaste decennierna sannolikt kommer att föröka sig i sådan takt att de kan röstatill sig majoritet i riksdagen och införa sharia. Med en röst förklarar iställetpolitiker och media att invandringen är berikande. Den svenska ursprungsbefolkningen, anses tydligen inte förmögen att berika sitteget land. Argumentet om berikning är märkligt också från ekonomisk synpukt.
Statsvetarprofessor TommyMöller har om invandringen konstaterat att ”Det finns en tyst överenskommelse bland de etableradepartierna att hålla frågan borta från dagordningen”(AB 020215).
Statsvetaren Christan Fernández har i Sydsvenskan (041220) pekat på tre underförstådda förbud som styr svensk invandringsdebatt.Det första förbudet
gäller generaliseringar, där sådana “avfärdas som fördomar, stereotyper och nidbilder”.
Detta är, menar Fernández, “i sig en fördomsfull uppfattning om vad en generalisering är”. Generella mönster är nämligen ettsätt att få ett helhetsgrepp om verkligheten, bl a med hjälp av statistik. I andra sammanhang används också generaliseringar för att beskriva exempelvis sjukfrånvaro och budgetunderskott,resonerar Fernández.
Det andra förbudet som han pekar på är “förbudet mot svåra ställningstaganden”. Att ställa svensk syn på jämställdhet mot islams kvinnosyn är ett sådant ställningstagande som “genast placerar” den som framför det “i samma fack som antimuslimska och rasistiska debattörer”.
Det tredje förbudet är “förbudet att tala om skyldigheter”. Även om politikerna ständigt talar om att rättigheterna måste motsvaras av skyldigheter så betyder det i praktiken ingenting. Ett exempel som stödjer Fernández är att i Sverige
tilldelas invandrare medborgarskap utan minsta krav på motprestation, som att kunna ett ord svenska.
Utländska journalister och ledarskribenter har dock fått upp ögonen för vad som sker här. I synnerhet har flera danska ledar- och kulturskribenter pekat på att Sverige blivit ett land utan yttrandefrihet i denna för landet avgörande fråga. Kritikhar även inkommit från Slovakien, Polen, England och USA till följd av hur svenska domstolar tillämpar paragrafen hets mot folkgrupp. Med anledningav domen mot pastor ÅkeGreen, som i somras dömdes till en månads fängelse
med just hetsparagrafenför att han citerade och tolkade Bibeln, har amerikanska myndigheter kontaktat Sveriges ambassadör i Washington.
I december inlämnades en protest från den amerikanska myndigheten för säkerhet och samarbete i Europa. Myndigheten har i uppdrag att övervaka att frågor om mänskliga rättigheter enligt Helsingforsavtalet följs. Dess ordförande, kongressledamoten Christopher H Smith, ser domen som ett hot mot religionsfriheten ibåde Sverige och andra länder,rapporterade tidningen Världen idag (041209). Ingen större dagstidning har rapporterat om detta.
Kanske lättar det litet på samvetet att istället uppmärksamma brister i andra länder...
Det amerikanska tv-bolaget Fox News har nyligen gjort ett reportage om i Malmös invandrartäta stadsdelar. Man tog upp att brandmän och ambulanspersonal inte vågar sig in i dessa stadsdelar av rädsla för att bli attackerade,något som även gäller vissa områden i Göteborg och Stockholm.
Inte ens i ett ghettoområde som Harlem i USA torde det vara så illa att räddningspersonalblir attackerad. I krig är sjukpersonal alltid fredad. Men inte i Malmö. Inte i Sverige år 2005.
På samma sätt som Sverige kritiserar andra länder för dess brist på yttrandefrihet
och hur galet det kan stå till i dessa länder, har andra länder alltså nu börjat granska Sverige utifrån.
Samtidigt fortsätter svenska politiker att prisa det mångkulturella samhället. Det är samma politiker som skaffar sig förmåner på folkets bekostnad,ofta sätter sina barn iskolor utan invandrare och bosätter sig i områden utaninvandrare.
Om klockan är fem i eller fem över tolv får framtiden utvisa. Emellertid måste politiker och media öppna upp för en redig diskussion, där alla får komma till tals och alla argument kan komma fram. De bästa argumenten bör sedan vägleda politiken.
John Järvenpää,
www.resonproduktion.com