Mediecensuren i Sverige

Desvære - jeg er nødt til at bruge rodet "Censur".
En baggrundsrepise for senere tilkomne. Lars Berglund er lektor i Syøsasiatisk kunst - tidligere fast skribent på sydsvenskan. Nu persona non grata. Tidskriftet DSM, er hæderkronet og respekteret siden 1945.
foto © webmaster
Varningsflagg för militant islamism
DEN SVENSKA MEDIACENSUREN
DSM tidsskrift
I 30 år har Lars Berglund - docent i konstvetenskap med utomeuropeiska kulturer som specialitet - medverkat på kultursidan i Sydsvenskan.
Men när han för nu ganska exakt två år sedan ville få nedanstående artikel publicerad blev han refuserad av tidningens kulturredaktör Staffan Söderberg. Och inte nog med det. Sedan dess har han varit en på kultursidan i Sydsvenska icke accepterad medarbetare.
Nu i höst har fakta och synpunkter som Lars Berglunds fått utrymme bland annat på Expressens debattsida - låt vara tillsammans med ”balanserande” inlägg från militant islamistiskt håll.
Och nyligen fick frilansjournalisten Lars Åberg möjlighet att på Sydsvenskans kultursida anmäla Aje Carlboms avhandling ”The imagined versus the real other”*, som är en studie av den islamiska separatism som fått ett allt starkare fotfäste i Malmö med Rosengården som centrum.
Det är tveksamt om en artikel som Åbergs hade kunnat bli publicerad för två år sedan. Den censur som de stora tidningarnas kultur- och debattredaktörer upprätthållit och fortsatt försöker upprätthålla för att främja och värna ”korrekt åsiktsbildning” får allt svårare att stå emot den verklighet, som nu tränger sig på från alla håll - en verklighet som tillhör fler och fler ”vanliga människors” vardag.
Att en artikel som Sydsvenskans kulturredaktör refuserade för två år sedan och som DSM nu kan publicera är en bra illustration till hur en handfull journalister med för debatt och åsiktsbildning strategiska positioner genom att agera åsiktspoliser kväser den fria åsiktsbildningen. Därmed utgör de ett allvarligt hot mot demokratin.
DSM artiklen i word dok.:
http://files.upl.silentwhisper.net/upload2/mediecensuren.doc

Sproget er ikke alt, men
det er ikke nær så lidt som denne kurder skriver. Jeg tænker stadig på de tyrkere, der efter 40 års arbejde og dansk i Frederecia, sagde : Dansk er noget man er, ikke noget man bliver. Og der ligger noget i det - men der er mellemveje. Selvfølgelig skal Sverige stille sprogkrav, og det skal ikke være til kurdisk. Utroligt at se en borgerlig avis ha en fast skribent som denne Zanya Adami.
Jag träffar dagligen företagschefer och deras vanligaste invändning mot att anställa blattar är problem med språket.Det finns en myt om att majoriteten av första generationens blattar inte kan prata "ordentlig" svenska.
Och att det sedan kommer att orsaka problem på arbetsplatsen. De nyanlända, och många av de äldsta blattarna har problem, men den stora majoriteten pratar tillräckligt bra svenska för att klara sig på en arbetsplats.Det är vi andra som hakar upp oss. Influenserna från andra länder har förändrat också svenskan, men vi är fast i gamla mallar av hur "korrekt" svenska ska talas. Alla som inte pratar rikssvenska kan få kommentarer för sin dialekt. Man är mer förlåtande mot skånska eller sörmländska. Men vi har ännu inte insett att det även finns kurdisk, chilensk och ett dussin andra nya dialekter.Vi behöver luckra upp vår syn på det svenska språket. Ta in fler utländska influenser, fler låneord och göra dem till en naturlig del av vårt vackra språk. Svenska Akademien har börjat fatta det här. Till årsskiftet tas exempelvis orden keff (dålig) och guzz (tjej) in i ordlistan. Från början turkiska ord som via miljonprogramsvenskan snappats upp och nu blivit svenska. Nu har vi lite fler synonymer att välja mellan. Fresh!Min mamma är arbetslös nu. Så många företag som gått miste om hennes kompetens för att de hakar upp sig på att hon säger fel på "en" och "ett" ibland.Med sin kurdiska dialekt berikar hon svenskan genom att hitta en ny melodi. Jag hoppas hon behåller sin verbala variant. Och att vi andra får en mer liberal språksyn.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11225125.asp

Thou shallt not kill
Godt at se at det stadig er en dårlig "forretning" at slå et menneske ihjel i Danmark. En opklaringsprocent på 98-99 som i de foregående år. -Mon den holder . I Sverige ligger opklaringprocenten og roder på 74 % (For 2004) . En komplet skandale i et tidligere høj-socialkapital-samfund, der var second to none i beskyttelse af sine borgere. 52 uopklarede mord ud af 209 i år 2004 !
Dertil kan det bemærkes at Sverige ifølge sin folkemængde, slet ikke burde have 4 gange så mange mord som Danmark. Men det er en anden historie. Var mordfrekvensen som den danske, ville landet have omkring 85 mord.
Surt job at være morder i Danmark
Danmark er stadig et hyggeligt smørhul, hvor borgerne kan føle sig trygge.
Men morderne har det svært, viser en gennemgang, som B.T. har lavet af de 51 drab, som er begået i år til dato i Danmark.
Den eneste uopklarede drabssag i 2005 er drabet på den 25-årige Ceyhan Köycü, kaldet Bobby, der blev skudt og dræbt af en ukendt mand, da han var på vej til handelsskolen i Fredericia i april måned.
Fredericia Politi mangler stadig det store gennembrud i sagen om drabet på Bobby. Alle efterforskningsmuligheder er efterhånden udtømte.
http://www.dr.dk/Nyheder/Kriminalitet/2005/12/10/230041.htm

BRÅ.SE
http://makeashorterlink.com/?P45B1260C

http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=4