Kort og godt

Hvorfor skrive en hel kronik, når 10 linjer kan gøre det? Ekstrabladet side 2.

S bjuder in fundamentalist til Almedalen
I 1994 lykkedes det muslimske grupper i Genève, anført af den berømte prædikant Tariq Ramadan, at presse igennem, at Voltaires stykke, Mahomet ou le fanatisme (Muhammed eller fanatismen) ikke blev sat op i byen. -tegning Charlie Blasphéme, foto webmaster


"Den bredt respekterede tænker" som Studio Ett udtrykker det. (Onsdag timme 2 - efter 3 minutter)

- Den nyorientalistiska linjen hos socialdemokraterna
där man vänder sig till islam för att finna radikala motargument mot vårt fria marknadsekonomiska västerland, bekräftas av att man bjudit in den kontroversielle islamisten Tariq Ramadan till seminarium i Almedalen. Ramadan har nekats forskarvisum till USA eftersom han försvarar eller understöder terroristaktiviteter. Det har visat sig att Ramadan inte är så moderat som han vill ge sken av:
Ramadan har lovordat Sudans religiöse ledare Hassan Al-Turabi, som har band till islamistgrupper som deltar i den etniska rensningen i Darfur, där över 180.000 männikor dödats i folkmord och fördrivning. Denne Al-Turabi kallar Ramadan 'Islams framtid'.
Ramadan har nekats visum till Frankrike efter misstankar om samarbete med islamistiska rörelser i Algeriet, där mordpatruller gör räder och dödar civila.
En spansk domare har i utredning funnit att Ramadan haft 'rutinmässig kontakt' med Ahmed Brahim som ingår i al-Qaida.
Ramadan förnekade länge, likt många islamister, att det finns några 'säkra bevis' på att Bin Ladin låg bakom 11 september-attackerna i USA.
När Ramadan talar om de blodiga terrorattackerna i New York, Bali och Madrid kallar han dem ”ingripanden” (interventions), vilket förminskar dåden på ett sätt som närmast ger intryck av att han stöder dem.
Fransk underrättelsetjänst misstänker att Ramadan ordnade ett möte i Geneve för Ayman al-Zawahiri i al-Qaidas ledning med Omar Abdel Rahman som nu sitter i amerikanskt fängelse.
I American Prospect skriver Lee Smith om The Gentle Jihadist och syftar på att Tariq Ramadan har ett lugnt och städat framträdende, med västerländska manér och kläder, till skillnad från många andra islamister. ”Hans strävan efter död åt västerlandet sker med len röst, men det är likväl jihad” (His cry of death to the West is a quieter and gentler jihad, but it's still jihad.)
- I en intervju med det italienska magasinet Panorama menar Ramadan att palestinier kan mördar 8-åriga israeliska barn eftersom sådana mord kan förklaras med sammanhanget (contextuelly explicable). Ramadan har blivit populär i väst, bland kretsar som socialdemokratiska broderskapsrörelsen, eftersom han talar om samverkan mellan regligionerna. De blundar för att han försvarar politiska mord på barn och att den samverkan han förspråkar ska ske på islams villkor. Man behöver inte ha läst mycket av den religiösa logiken i islam för att se att Ramadan förespråkar att alla ska underordnas ett muslimskt världsherravälde.
- Och till den kampen ansluter sig nu Socialdemokratiska Arbetarepartiet i Sverige?
Erixon.com med tak til tipsaren

Mehmet Ümit Necef
Et spørgsmål, som under Muhammed-debatten har frustreret mig, har været, hvordan det kan være, at kulturradikale intellektuelle, som ellers ikke har noget til overs for religion som sådan, pludselig blev så hellige, at de begyndte at forlange, at vi andre skal vise respekt og ærefrygt over for islams forskrifter og tabuer?
- Min teori er, at en del intellektuelle er fast overbeviste om, at der er et hierarkisk og dikotomisk forhold mellem os og muslimerne, uanset de bor i Danmark eller i Mellemøsten. Vi er oppe, og de er nede. Vi undertrykker, udbytter, marginaliserer osv. dem. Desuden pådutter vi dem en række træk, som vi mener, vi ikke har: Vi er demokratiske, de er despotiske; vi er frigjorte, de er indskrænkede og undertrykte; vi er frie, mens de er ufrie osv. Disse intellektuelle analyserer, hvad som helst, som har noget med islam og muslimer, ud fra dette skema. Muhammed-krisen, æresdrabsdiskussionen, arbejdsløshed, hvad som helst køres igennem dette skema og præsenteres som et fænomen, som hovedsagligt handler om danskernes racisme, islamofobi, undertrykkelse, foragt, fordom, marginalisering, disrespekt over muslimerne.
- I denne prisme får mange af de danske imamer, som har naragtige synspunkter om kvinder, seksualitet, homoseksualitet, og som derfor ellers af kulturradikale ville blive mødt med hovedrysten eller latterliggørelse, pludselig en hellig aura af hellighed påhæftet som »repræsentanter for de undertrykte«. Berlingske, onsdag

Solvognen video 2



video 2, min 2:56
(Google er længe om at "revidere") Kønt ? Smag og behag.........................



Helt forventelig udvikling i Sverige
Shaming kanonerne køres i stilling mod SD (det minder en dansker om året 2001 og årene inden.) Nu mobiliserer "de anstændige" de første salver, det kan blive underholdende. Og ve og klage , "Klassbegreppet finns över huvud taget inte med. Trots frånvaron av klassanalys märks en populistisk strategi."
Man ønsker sig jo bare at SD får så mange stemmer, at disse universitets-sipper får et tilfælde, og kommer på permanent Valium og lugtesalt.
"Nu ber´jeg dem - det er disse sydsvenskere der ser for meget dansk TV. Bare nu censuren og "du- eksisterer -ikke -strategien "stadig virker":
Sverigedemokraterna vill ge sken av att de förflyttat sig in på en politiskt rumsren och icke-rasistisk arena. Men ­fortfarande uppvisar partiets människosyn remarkabla ­likheter med den nazistiska idétraditionens rasistiska retorik.
Partiet har tagit djupa intryck av Dansk folkeparti och har som populistisk strategi att locka äldre socialdemokratiska väljare. Historiska bilder av det "goda folkhemmet" ­laddas med främlingsfientliga och etno-nationalistiska värden. Det skriver forskarna Ulla Ekström von Essen och Rasmus Fleischer som genomfört undersökningen på uppdrag av Integrationsverket. [..]
- Stödet ökar för denna typ av partier i övriga Europa och i grannländerna Norge och Danmark. I Sverige har det sett annorlunda ut. Inget populistiskt och främlingsfientligt parti har fått parlamentariskt fäste och kunnat erodera det traditionella parti­systemet i den svenska riksdagen, såsom skett exempelvis i Danmark, där Dansk folke­parti osynligt kan diktera invandringspolitiken. En av orsakerna till detta är att inget etablerat parti tagit en öppen debatt med Sverigedemokraterna och på detta vis givit dem legitimitet och utrymme i det offentliga rummet.
"Nazismens rasistiska retorik präglar Sverigedemokraterna"

&

Tariq Ramadan ind i den svenske valgkamp
skal besnakke svenske politikere i Almedalen, inviteret af sosserne i Broderskapsrörelsen (Kristne sosser), der nok ved hvordan dette valg skal vindes: med hjælp af de mange tilgængelige indvandrestemmer. Men ved de mon hvem det er de har inviteret ? Det er bestemt ikke noget tilfælde at Ramadan dukker og og lægger sit lod i SAP´s skål.
Som tidligere sagt, gætter jeg dette er sidste chance for de borgerlige i mange, mange år. Men mobiliseres indvandrerne tilstrækkeligt, er chancen allerede forpasset i 2002. Så kan alliancen godt pakke ambitionerne sammen og belave sig på uendelig opposition. Det er nu eller aldrig at M og FP skal gøre en dansk Venstre.
Hvor rørende at Ramadan tar sig tid til at rejse til Visby, så travlt han har med at arbejde på en sær-konstitution for europæiske muslimer. Hvilken sweet talk. Hvor mange lader sig lure af ham? Sveriges halve mio. muslimer skal nok forstå signalet.
(Moskéen på billedet har stået ufærdig i årevis)

- "Inför legitima farhågor kan muslimer i väst inte bara bagatellisera frågorna. De måste utveckla ett kritiskt tänkande som avvisar offerattityden och i stället kritiserar skrifttolkningar som är bokstavliga och/eller kulturstyrda. Det är också viktigt att de inte understöder den förvirring som råder i samhällsdebatten: sociala problem är inte "religiösa problem" och har ingenting med islam i sig att göra.
- De argument som förr endast hörde hemma i extrema högerpartier har olyckligtvis slagit rot i partier i politikens traditionella mittfåra.
- Många politiker, som inte kan tänka några kreativa tankar kring mångkultur eller kring att bekämpa gettobildningar, föredrar den farliga retorik som talar om att skydda "identiteten", försvara "västliga värderingar", införa hårda begränsningar för "främlingar" - givetvis med en stor säkerhetsapparat och lagar för att bekämpa terrorismen.
- Debattfårorna reduceras ofta till åtskillnaden mellan två kategorier: "vi, västerlänningar" och "de andra, muslimerna", till och med när medborgarna är muslimer.
Rasistiskt tal sprider sig. Det förflutna omtolkas så att islam inte längre får det minsta inflytande på skapandet av en västerländsk identitet, som därefter definieras som rent grekisk-romersk eller judisk-kristen.
Vi måste skapa ett nytt "vi"
"Den respekterede muslimske tænker Tariq Ramadan i SR Studio Ett (fra min. 3:00)

SD i International Herald Tribune

KAVLINGE, Sweden In this thriving railroad town, with its well-kept brick houses and picturesque surroundings of rolling fields and glittering water, life seems to offer little to complain about. But the apparent wealth notwithstanding, Kavlinge could be called the capital of Swedish discontent, and the focus is on one issue: immigration.
Some politicians now hope - and many Swedes and immigrants fear - that this feeling will bring Sweden in line with its Scandinavian neighbors as a country where anti-immigrant populism is a political force to reckon with.
"The people are fed up," said Kenneth Sandberg, who represents the anti- immigrant party Sverigedemokraterna on Kavlinge's municipal council. "It's strange that we've differed from our neighbors until now, but it's just a matter of time before that changes." [..]
Fremskrittspartiet, of Norway, is gaining on the governing Social Democrats, the country's biggest party: The most recent opinion poll, published by the newspaper Dagen, gave the party 29.2 percent, with the Social Democrats at 30.8 percent. In Denmark, most observers consider Dansk Folkeparti to be the country's most influential party outside the government.
With September general elections looming large in Sweden, some in Kavlinge and elsewhere feel that Sverigedemokraterna's time has come.
"I'd be happy if they made it into Parliament," said Lauri Suikki, 68, on a recent stroll through Kavlinge. "We need someone to stir things up a bit."
Swedish nationalist party wants to be a player

"Mann soll sich nicht ärgern"

(det 11. bud - nedenstående post) så vi snupper en filmstrimmel fra Bollywood til at reparere humøret:
video Från Migrationsverket





"Min fjendes fjende, er min ven"
dette hamrende naive ræsonnement er lige så almindeligt som det er uudryddeligt.
F.eks. overklassefeministerne - "vi skulle jo nødigt gå Dansk Folkepartis ærinde". Eller Expressens kulturredaktør: Når Hedegaard og Hirsi Ali siger nøjagtigt det samme, er det vederstyggeligt i det første tilfælde, og rosværdigt i det andet.- Virkeligt troværdig, tillidsvækkende og professionel tankegang.
- Engang imellem blir man bare så træt af fejge mandslinge (m/k), hvis forudindtagede dagsorden er smattet ud over alt hvad de tænker og skriver. Agurketiden kan således være ganske befriende. Intelligentsiaen ligger ved en badestrand og trykkoger deres hjerne i solen, eller render rundt i Firenze og pådrager sig en kultur-psykose.
- Dilsa Demirbag- Sten, som er en af de eneste læsværdige islamdebattører i Sverige, er inde på det samme i DN idag i "Vänsterns blickar söderut". Kommer måske online.
Indtil videre må den danske venstrefløj selv gøre op med lange tiders værste klamamse. Men det er ikke just første gang. Homan har dog ciuvilcourage og tænkeevne. Resten, åh - Herre Jemini ! Men den hast de blir ædru, varer det vel 10 år inden Seidenfaden besinder sig.
Fra et rigtigt fokus om ytringsfrihed blev det til, at min fjendes fjende er min ven, lyder kritikken af venstrefløjen fra egne rækker.
Den danske venstrefløj har sat kikkerten for det blinde øje og alvorligt svigtet de progressive og moderate muslimer, fordi man i Muhammed-sagen har ladet sig spænde for den islamistiske vogn.
Sådan lyder kritikken fra SF's bolig- og skatteordfører, Morten Homann. I et interview i Politiken i går efterlyser han politisk mod på venstrefløjen, som ifølge Homann har opført sig som »en elefant i en glasbutik« i Muhammed-sagen.
- Det er sket ved, at man ensidigt har fokuseret på og kritiseret statsminister Anders Fogh Rasmussen (V) og Jyllands-Postens tegninger som ansvarlige for konflikten i stedet for at forsvare ytringsfriheden mod stormløbet fra mellemøstlige diktaturlande og islamistiske kræfter.
»Desværre begår man den gamle fejl om at gøre min fjendes fjende til min ven, men som venstreorienteret og socialist kan man ikke være ven med islamister og reaktionære fundamentalistiske lande i Mellemøsten. -
- Venstrefløjen begår en total politisk kortslutning, når man tror, at man tager hensyn til flygtninge og indvandrere i det danske samfund ved at beskytte deres religion. Vores opgave har altid været at sætte spørgsmålstegn ved alle religioner og stille os på menneskets side imod de religioner, der undertrykker dem,« siger den unge SF-politiker.
»Vi skal beskytte menneskene og ikke religionen. Hvorfor skal man beskytte reaktionære og undertrykkende religioner mod kritik? Alt skal kunne diskuteres, og hvis vi lige pludselig mener, at noget er mere helligt end andet, har det ikke længere nogen mening at tale om ytringsfrihed,« siger Morten Homann.
Han mener, at Jyllands-Postens tegninger har »sat en god diskussion i gang om islam, terror og fundamentalistiske islamister, der ønsker at ødelægge vores demokrati.«
Muhammed-sag: Selvransagelse på venstrefløjen

Husk Urias´nødblog