Arbejdsløsheden stabilt høj

i Sverige,men nu kan den sammenlignes med andre EU lande takket være en tillempning af målemetoden:

I diagrammet nedan visas arbetslösheten med de två olika måtten sedan april 2005. Av det traditionella måttet kan man få intrycket att arbetslösheten under våren 2006 var stadigt sjunkande. Det internationella måttet visar dock att arbetslösheten i själva verket var stabilt hög. Skillnaden mellan måtten är som minst, 0,6-1,0 procentenheter, under sommarmånaderna 2005 respektive 0,5-0,8 procentenheter under juli och augusti 2006. Det beror på att de heltidsstuderande är färre under sommaren.
Højere arbejdsløshed med ny målemetode

"Integrationen" dårligere i dag end i 1984
Af HENRIK VINTHER OLESEN, JP
"Indvandrere fra ikke-vestlige lande modtager dobbelt så meget i offentlige ydelser, som de betaler i skat.
Integrationen af ikke-vestlige indvandrere går dårligere end for 20 år siden: Ved indgangen til den seneste højkonjunktur i 1984 var der balance mellem, hvad ikke-vestlige indvandrere betalte i skat og hvad de fik udbetalt i offentlige ydelser.
I 2004 - trods en historisk højkonjunktur - modtager indvandrere og efterkommere fra ikke-vestlige lande 200 kr. i sociale ydelser, hver gang de betaler 100 kr. i skat."
(*KOMMENTAR: Jeg sætter integration i citationstegn, fordi ordet i vid udstrækning er en eufemisme for "hasardsspil", altså multikuturalisternes sproglige figenblad. Hvornår man endelig kan vurdere resulatet af deres samfundseksperiment, er ikke godt at vide, men der går vel et par generationer inden historien ser dem i bar røv, som deres Gud skabte dem. I mellemtiden vil den demografiske mølle male Danmarks billedet stadig tydeligere. Så må man håbe, der til den tid er nogle der kan minde om hvad der faktisk foregik i denne generation, og kalde samfundsingeniørerne ved deres rette navn. Hvis jeg var sosse eller Radikal, ville jeg bekymre mig betydeligt mere om eftermælet, end om statsministerposten, men man kan da også sætte sine indsatser på den nådige glemsel og insistere på at fortsætte hvor man slap, som den polerede dukse pige Margrethe Vestager ikke forsømmer nogen lejlighed til på TV.
- Hvilket fører mig frem til et afsluttende filosofisk, genus-teoretisk spørgsmål: Er de der Radikale kvinder i virkeligheden kvinder, eller er de apostle m/k? Mit statistiske underlag er ikke dårligt, men mener ikke at have kendt sådan nogle siden min sporvogn i gymnasietiden passerede Ingrid Jespersens Højere Pigeskole, og da kun på afstand.)
JP og Rockwool

Der Untergang des Abendlandes
i cyberspace er det svært at hitte bedre svenskere end Kurt Lundgren. Hvornår mon de lukker hans side?

..."Det finns uppenbarligen i människans kollektiva psyke ett stråk av vansinne som kan driva en enskild individ eller hela folk till undergång och underkastelse, vilket sker under ett slags pervers njutning och tillfredställelse. Jag tänker på alla dessa tossiga fruntimmer som skriver kärleksbrev till och vill gifta sig med seriemördare och våldtäktsmän; sådant vansinne kan uppenbarligen blomma ut hos hela folk, främst de styrande - vi ser det över hela Europa.
- I England får en kvinnlig anställd vid BA inte bära ett kristet kors synligt medan en muslimsk kvinna som jobbar jämsides kan stå i slöja, en kristen skolelev får inte bära en ring med ingraverade bibelcitat medan en muslimsk lärare får bära burqa i skolan, biblar plockas bort från offentliga platser för att inte såra muslimer vilka samtidigt viftar med Koranen, i London planeras en moské för 40 000 personer medan kristna blir dödade om de upptäcks i Mekka.Svenska ambassaden varnade mig för att åka dit.
- Kristna kan inte bygga kyrkor i Saudiarabien, men saudiarabiska fanatiker kan finansiera moskeer hos oss.
En stilla undring : Hur länge skall detta accepteras?Jag för min del vill säga : Nog nu, lika för lika, nu är det slut med tramsandet. Men så kommer det politiska systemet aldrig att säga.Vilka europeiska länder kommer då att falla samman först?
Jag tror det sker i denna ordning.Frankrike - England - Holland - Belgien - Sverige.
Kurt Lundgren: Vi går under i nationellt självförakt

Holland radikaliseret
helt upåfaldende at en stigende splittelse i befolkningen giver et radikaliseret parlament. De, det kommer bag på, er født igår:
Pat Buchanan Wins Dutch Elections

Rothstein: Skvulp
sagde den selvfede halal-pølse da den røg i med begge pølseender. spotten uden ende. Rothstein gør en Rothstein henviser til sine hjemmeside : "Jeg citerede jo bare Per Larsen". Den var ikke gået i mesterlærens tid på den ydmygeste provins-avis redaktion.Sådan kan det også gå, når en avis i høj grad forlader sig på ikke-journalister. Et tveægget sværd, især med politiske ideologer som KR. Weekendavisen:

Rothstein I

Kirsten Sarauw 1310 København K

TORSDAG den 16.11. kunne man i morgenradioavisen høre, at de formodede gerningsmænd til ildspåsættelsen på Islamisk Kulturcenter på Vibevej, Nørrebro, var blevet pågrebet og havde vist sig at være en psykisk ustabil stakkel af iransk herkomst. Anholdelsen var foregået helt udramatisk. Dermed kunne alle gisninger om racistiske motiver tilbagevises. Forlød det. Ved den nyhed må en anden mand, andetsteds i byen, have fået ildrøde øren og ønsket sig brændende, at han var i besiddelse af bare en lillebitte smule almægtighed, så han kunne standse den katastrofe, som nu var på vej til at dumpe ind ad al landsens private postkasser. Men skæbnen gik sin ubønhørlige skæve gang, og Weekendavisens læsere kunne snart divertere sig med Klaus Rothsteins kommentar Selvtægt om ildspåsættelsen – inden anholdelsen.

- Klummen er den sædvanlige omgang selvfede, politisk korrekte automatpølsesnak om danskernes angivelige racisme. Det fatale er, at K.R. – efter med megen (selv)retfærdig harme i forhold til de anholdte muslimer i Vollsmose og Glostrup at have foredraget, at »enhver anklaget er uskyldig til det modsatte er bevist« – konkluderer, at skylden for ildspåsættelsen på Nørrebro kan tillægges Dansk Folkeparti. En sådan fadæse kan næppe undgå at få konsekvenser for K.Rs fremtid. Har man haft grund til nogen mistillid til K.Rs jugement før, har han nu mistet enhver troværdighed hos sine læsere.
Rothstein II

Carsten Grolin, 4550 Asnæs

DET er næsten synd for Klaus Rothstein. Netop som han har fået stablet sig op på den helt høje hest med racistiske fatamorganaer, mordbrand og jeg ved ikke hvad, så viser det sig at være en sindssyg 56-årig iransk mand, der er tiltalt for ildspåsættelserne ved Islamisk Trossamfund. Af det kan man lære et eller andet. Jeg er ikke sikker på hvad?

Rothstein III

Jakob Schmidt-Rasmussen ,2300 København S
- Man må overgive sig til Rothsteins venligt ondskabsfulde udlevering af selvfed pseudoidealisme; en satiriker er født. Glæden forstyrres kun af en vag mistanke om, at teksten ikke er satire, men blot er endnu et eksempel på, at Rothstein misbruger sin autoritet til at udbrede sine egne fordomme. Medierne meddelte øvrigt samme dag, at det var en sindssyg iraner, der stod bag.

Rothstein IV

Omar-princippet

For en gangs skyld har Groft sagt taget fejl. I går forudså vi, at Weekendavisens kommentator Klaus Rothstein ville skrive 1.000 ord i denne uges udgave som forklaring på, at han i sidste uge havde taget grueligt fejl, da han frisk beskyldte Dansk Folkeparti for at stå bag nogle brandattentater mod et islamisk kulturcenter på Nørrebro i København. Det var helt ved siden af, idet Rothstein kun skrev 31 ord, der hovedsageligt bestod i en henvisning til sin hjemmeside, hvor han tvunget af de uheldige omstændigheder havde følt sig foranlediget til at kaste et nyt blik på Dansk Folkepartis nazistiske terrorvirksomhed mod muslimer.

- Uheldigvis havde det vist sig, at den formodede gerningsmand hverken var medlem hos Pia Kjærsgaard eller ganske velforvaret.Under fremstillingen i Københavns Dommervagt nægtede den 56-årige iraner at tage plads i stolen, men satte sig i stedet på gulvet, hvor han stoppede fingrene i ørerne og råbte »Omar«.Hans advokat tolkede denne udtalelse som udtryk for, at han nægtede sig skyldig.

På sin hjemmeside tolker Rothstein begivenhedsforløbet som udtryk for, at hans pointe om Dansk Folkeparti er »svækket en del«. Til gengæld fastholder han, at »kritikkens principielle indhold står ved magt«. Det tolker Groft sagt som et udtryk for, at Dansk Folkeparti bærer det principielle ansvar for enhver forbrydelse, som Klaus Rothstein vælger at rubricere som racistisk.Man kunne kalde det Omar-princippet.

Lars Hedegaard, Groft Sagt , Berlingske

Klaus Rothstein svarer: Samme dag som kommentaren stod i avisen, opklarede politiet forbrydelsen. Jeg lagde allerede samme aften en undskyldning på min hjemmeside www.rothstein.dk Planen var naturligvis at gentage den her: Undskyld mange gange.: Man kan også gøre skarn uret.

DN som en karrikatur af en avis
når DN sender bud efter Tøger Seidenfaden for at "debattere", kunne Jonsson ligeså godt have forsat med at diskutere med sig selv. Her får Hans Hauge i al fald ret : Sverige viser kun den ene side af den danske debat, og lader forstå at den anden er fuldstændigt debil, uformuleret og savlende primitiv. Hvad DN negligerer og fortier, ville fylde for meget at remse op, men det kan jo delvist læses på denne blog. Min gamle avis Politiken ska dog have den ros, at den er langt mere alsidig.
- Enhver svensk der ikke læser dansk - og det er jo langt flertallet - er henvist til at tro på denne skamløse manipulation. DN er fuldstændig uden hæmninger, når det gælder om at trumfe deres lille reservat af et verdensbillede igennem. For skatteydernes penge. Ikke så underligt oplaget daler.Hvem bliver næste enige debattør? (foto © Snaphanen)

Danmark som karikatyr av Europa
De politiska maktförhållandena och den politiska maktens intressen är den egentliga förklaringen till invandrardebatten, skriver Politikens chefredaktör i ett svar på Stefan Jonssons kritik av danska medier.

Tøger Seidenfaden
- Med sin kritiska artikel om dansk kultur och invandrardebatt har Stefan Jonsson utlöst en svensk-dansk fejd om vilket av våra båda länder som egentligen har störst problem. Men här får man inte låta sig luras: det rör sig inte om en repris av det vanliga gnabbandet över Sundet.

- Danmark har under senare år faktiskt genomgått en förändring, och har, på det här området, alltmer kommit att likna en karikatyr av Europa. Sverige är sig däremot likt, i alla fall såvitt jag kan förstå.

Det är som sagt inte konstigt att diskutera integrationsfrågor. Ur ett europeiskt perspektiv är det inte heller något unikt att det finns ett politiskt parti (Dansk folkeparti) med mellan 10 och 15 procent av rösterna som är öppet främlingsfientligt och islamofobiskt.

Det - nästan - unikt danska är att detta parti har ett avgörande inflytande över rege­ringen och lagstiftningen och sedan sex år utgör ett pålitligt stödparti för de två regeringspartierna Venstre och Konservative. I övriga Väst­europa har något liknande bara skett i Öster­rike och Italien. Och i inget av fallen överlevde experimentet nästföljande val.

Eftersom de två stora borgerliga partierna är beroende av Dansk folkepartis röster har dessa två par­tiers anhängare såväl i folketing som i medierna eller i offentligheten i stort inga behov av att markera var gränsen går mellan Dansk folkepartis hatretorik och den "hårda men rättvisa" invandrings- och integrationspolitik som regeringen själv menar sig föra. I de fall då regeringens politik och lagstiftning faktiskt kränker de mänskliga rättigheterna - vilket såväl danska som internationella experter är överens om att man gör - så är det inte heller något som folketingets majoritet vill erkänna.

Ur ett europeiskt perspektiv kan man jämföra med socialdemokraters och socialisters problem under kalla kriget i länder med starka kommunistpartier. Socialdemokrater hade under vissa perioder svårt att avgränsa sig gentemot totalitära och revolutionära krafter till vänster, helt enkelt därför att det var politiskt obekvämt att hålla fast vid sina principer. I Danmark har samma problem under senare år drabbat den liberala och borgerliga högerflygeln. Av politiska skäl väljer man att blunda för Dansk folkepartis extrema sidor. Det är det pris man valt att betala för maktinnehavet. [..]

- På det hela taget formar sig de senaste årens danska debatt till en ful karikatyr av tendenser som vi även kan se i övriga Europa. Förhoppningsvis är denna karikatyr inte också en förutsägelse om framtiden. På Politiken stretar vi i alla fall emot så gott vi kan. På senaste tiden dessutom med viss framgång, när det gäller både asylpolitiken och Irakfrågan, där vi dessutom får allt starkare stöd av alltmer oavvisliga, verkliga erfarenheter.Men det är en helt annan historia.

Dagens Nyheter