Til danske læsere tilkommet siden 2003
Følgende interview er centralt for forståelsen af Sverige, og det kan spare visse for læsningen af adskillige bøger. Enkelte danske journalister på WA og JP kender det, men det har aldrig været bragt oversat i en dansk avis, hvad det burde.
Dagens Nyheters fhv. chefredaktør, er ikke hvemsomhelst i det svenske establishment. Oluf Lagercrantz efterfølger og ledende Folkpartist. Interviewet er så opsigtsvækkende at det netop fremkaldte total fortrængning i svenske aviser. Én af deres egne desavouerer næsten totalt den svenske styreform efter at være flyttet til USA på pension. Tavshed ! Jeg bringer det her (igen) fordi der nu er så mange flere læsere end i 2003. En kort introduktion af Carin Stenström:
(Roland Huntford: The new Totalitarians - på dansk på biblioteket "Fagre nye Sverige" 1972)
Carin Stenström i "Världen idag", nr 30/03:
"Jan Gillberg utför en journalistisk och opinionsbildande bragd, det är ovedersägligt. Till betydande risker och kostnader arbetar han vidare med att avslöja falskhet, tystnad och desinformation i det svenska samhället."
"Senaste numret av DSM innehåller en intervju som rimligtvis borde varit ett huvudämne på debatt- och kultursidor denna sommar.
Det är DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström som i ett långt samtal med Jan Gillberg gör en skrämmande analys av den politiska situationen i Sverige. Är detta verkligen inte intressant? Är det inte värt ett referat eller en ledarkommentar? Jo, förvisso.
Bergström är en person med stora kunskaper om det svenska samhället. Han har hört till den innersta kretsen i folkpartiet, han är fil dr i statskunskap, han har som chefredaktör för Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter nära följt den svenska maktutövningen. Och han är uppenbart skakad, i så hög grad att han beslutat att lämna Sverige."
"Det som skrämmer Bergström och får honom att misströsta om Sveriges framtid är det faktum att landet i praktiken förvandlats till en enpartistat och den gradvisa, odramatiska anpassningen till detta som vi alla är en del av. Vi vet inte, menar Bergström, vilka enorma maktmedel en regering har utan att behöva gå till parlamentet.
Till detta kommer att Sveriges konstitution är som gjord för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har inga motkrafter som balanserar varandra. Staten har kontroll över och kan styra kommunerna. Vi har en utnämningspolitik..."
"För samhället viktiga medelklassgrupper, som lärare och sjuksköterskor, har proletariserats, berövats sin yrkesstolthet. Det handlar enligt Bergström om en politiskt medvetet åstadkommen mentalitetsförändring som gått mycket långt och som är mycket svår att återställa."
"...media är så anpassat, så lyhört för maktens signaler, det som ryms av åsikter är endast det som bekräftar makten. Den opinionsbildning som ges utrymme och uppmärksamhet är inte sällan pseudoradikalitet som kräver inskränkningar i frihet och mångfald. Men när en av landets tyngsta opinionsbildare ger en beskrivning av läget i Sverige sluts ögon och öron. Så får man inte säga, då har man yttrat sig en gång för mycket, sällat sig till dem som gjort sig omöjliga i media, genom att säga sanningen.
Det är naturligtvis ett symptom på lägets allvar att Bergström som chefredaktör för Dagens Nyheter aldrig skulle ha kunnat uttrycka sig som han gör i DSM. Det som kan sägas i den lilla tidningen, som få läser, kan inte sägas i den stora tidningen, med en möjlighet att verkligen påverka samhället. Det är naturligtvis ytterst oroande.
Vad hade egentligen hindrat honom, han hade ju faktiskt makten att göra det? Men han styrdes uppenbarligen av 'mycket subtila mekanismer'..."
http://www.bgf.nu/media/dsmint.html
Från Tidningen DSM nr 3, 2003
En intervju med avgående chefredaktören på DN, Hans Bergström
DSM - samtal med Hans Bergström
Jan Gillberg: När Robert Huntford kom med sin bok The New Totalitarians så blev ju reaktionen i Sverige längs efter hela spektrat, att det var en skymf att skriva på det här sättet om Sverige. Jag vet att det också var svårt att hitta ett förlag som översatte och gav ut boken. Inget av de stora förlagen visade intresse. Så småningom kom den ut på ett litet, okänt förlag. Och jag vet att den är bortplockad på ett antal svenska bibliotek. I dag omnämns Sverige då och då i utländsk press som en enpartistat och det utan att det egentligen blir någon reaktion liknande den som mötte Huntfords bok för nu lite drygt 30 år sedan. Skall vi tolka det som att vi här i Sverige har accepterat att så är det?
Hans Bergström: Jag tror det. Och det är ett faktum att Sverige är en enpartistat. Vi har nästa val år 2006. Om socialdemokraterna vinner då är de uppe i 16 år på en ny hegemoniperiod. Det är tillräckligt lång tid för att de anpassningsmekanismer, som konstituerar en enpartistat skall hinna sätta sig. Vi såg det under den tidigare socialdemokratiska hegemonin på 44 år. Det är oerhört underskattat vilka effekter det här har. Ett skäl för denna underskattning är att vi fått uppleva en del goda ekonomiska effekter av de reformer som regeringen Bildt genomförde och som gav oss en hygglig ekonomisk dynamik. Regeringen Persson har kunnat dra nytta av detta.
Men för varje år som går med en socialdemokratisk enpartistat så rullas det här tillbaka.
Ett annat skäl är att man i gemen inte är klar över vilka enorma maktmedel, som en regering har utan att behöva gå till någon riksdag. Till detta kommer själva anpassningen. Överallt i samhället utgår man ifrån att om ett år, om fem år, om tio år kommer det att vara socialdemokraterna som styr. Man skall också komma ihåg att Sverige konstitutionellt är som gjort för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har ingen utskiftning av makt mellan olika nivåer. Staten kan ytterst styra över kommunerna. Vi har ingen författningsdomstol. Dessutom har vi en fackföreningsrörelse som är lierad med staten-socialdemokraterna.
JG: Hur menar du att detta konkret fungerar?
HB: Man ser det tydligt på friskoleområdet. Man har makt att tillsätta en generaldirektör för Skolverket med socialistisk inriktning. Alla inom verket anpassar sig sedan till signalerna. På detta sätt kan man på område efter område stoppa de fria sfärerna. Det sker successivt utan att det syns så mycket.
JG: Själva begreppet enpartistat förknippas ju vanligen med stater som gamla DDR och i det sovjetockuperade Central- och Östeuropa. I formell mening är ju Sverige ändå en demokrati. Men hur länge kan en enpartistat operera och utvecklas på det sätt du här beskriver, innan man tvingas att fråga sig: Är Sverige en demokrati?
HB: Sverige är en demokrati. Sverige är också vad gäller det ekonomiska systemet inbäddat i de stora fria marknadssystemen. Här spelar vår anslutning till EU en viktig roll. Farlig gradvis utveckling bort från demokrati och öppet samhälle .
JG: När det gäller demokrati eller inte demokrati beror det dock på vilka krav som ställs för att en stat skall anses kunna gälla som en demokrati. Om vi tar de kriterier som ställs vad gäller demokratisk konstitution och ett väl fungerande rättssamhälle för att tidigare östdiktaturer skall kunna tas upp som medlemmar i Europarådet eller bli anslutna till EV, är dessa så stränga, att man kan fråga sig om Sverige av i dag och ännu mindre om enpartiprocessen får fortgå ytterligare kan anses leva upp till dessa kriterier.
HB: Att det sker en gradvis utveckling som gör att det blir farligt håller jag med om. Det gäller inte minst inom rättsväsendet. Dels genom utnämningspolitiken, dels genom lyhördhet. Vi kan se en urholkning av det civila samhället. Lyhördheten tränger undan civilkuraget, som blivit en allt knappare resurs. Vi kan också se hur det sätts allt snävare gränser för vad som uppfattas som legitima åsikter för att kunna vara en respekterad deltagare i debatten i det svenska samhället.
Ta Per Ahlmark som ett exempel. Jag har under det sista året i så många kretsar med kopplingar till eliten hört, hur man tyckt att han blivit alldeles konstig och extrem: Skall ni verkligen ha honom kvar på DN som kolumnist? Även internt har sådana frågor ställts. Helt enkelt starka synpunkter på temat, att han inte borde få skriva i DN. Ändå är det så att han internationellt sett svarar för vad som uppfattas som en rimlig analys och dessutom visat sig vara väldigt förutseende.
JG: Om det nu finns krafter som vill mota ut Per Ahlmark, som är en etablerad debattör, måste man fråga sig, vilka möjligheter finns det att nyrekrytera debattörer med åsikter som i det ena eller andra avseendet inte stämmer med hur det skall tyckas?
HB: Det vi talar om här är delvis mycket subtila mekanismer. Vi skall heller inte glömma att Sverige sedan århundraden är ett auktoritativt koncensussamhälle, dä utstötningsmekanismerna socialt kan vara mycket starka. Alla känner alla och nätverken finns. Man behöver inte sätta in polis för att stoppa någon. Det finns betydligt subtilar metoder - vilka som kan komma ifråga för olika tjänster vilka som kan utses, vilka som anses legitima i debatten.
Man får när det gäller demokrati modell Sverige int glömma att det inte bara handlar om att det finns en grupp som sitter i ledningen för landet. Vi har också att göra med en mentalitetsförändring hos folket. Man kan ha en majoritet bakom makten och på det sättet demokrati men man samtidigt ändå lyckas åstadkomma en fundamental förändring av samhällskaraktären. Det är min stora oro att vi här är inne i en utveckling utan återvändo. Att vi har uppnått en point of no return.
JG: Et slags självvald demokratiavveckling.
HB: Ja, i den meningen att det svenska folket hamnat i sådana beroendeförhållanden, att man inte kan tänka sig någon annan ordning än den nuvarande och att maktbasen för socialdemokratin blivit så stark att det inte går för någon borgerlig riktning att få majoritet för en annan politik. Sverige på väg mot ett "Sovjet Light"?
JG: Du säger att det som sker, det sker så subtilt. Det är lite av det jag avsåg när jag i förra numret av DSM gav uttryck för meningen, att Sverige är förvisso inte något Sovjet men Sverige är på väg att bli ett Soviet Light.
HB: Det finns två beröringspunkter med sovjetsystemet Det ena är att det finns en nomenklatura. Vissa människor accepteras, andra accepteras inte. Och ju längre socialdemokraterna sitter vid makten får detta genomslag genom det sätt på vilket man använder sig av utnämningsmakten. Det andra är den mentalitet som brer ut sig.
læs videre på Respublica linket:
http://www.respublica.dk/2004_artikler/hans_bergstroem.htm
Dagens Nyheters fhv. chefredaktør, er ikke hvemsomhelst i det svenske establishment. Oluf Lagercrantz efterfølger og ledende Folkpartist. Interviewet er så opsigtsvækkende at det netop fremkaldte total fortrængning i svenske aviser. Én af deres egne desavouerer næsten totalt den svenske styreform efter at være flyttet til USA på pension. Tavshed ! Jeg bringer det her (igen) fordi der nu er så mange flere læsere end i 2003. En kort introduktion af Carin Stenström:
(Roland Huntford: The new Totalitarians - på dansk på biblioteket "Fagre nye Sverige" 1972)
Carin Stenström i "Världen idag", nr 30/03:
"Jan Gillberg utför en journalistisk och opinionsbildande bragd, det är ovedersägligt. Till betydande risker och kostnader arbetar han vidare med att avslöja falskhet, tystnad och desinformation i det svenska samhället."
"Senaste numret av DSM innehåller en intervju som rimligtvis borde varit ett huvudämne på debatt- och kultursidor denna sommar.
Det är DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström som i ett långt samtal med Jan Gillberg gör en skrämmande analys av den politiska situationen i Sverige. Är detta verkligen inte intressant? Är det inte värt ett referat eller en ledarkommentar? Jo, förvisso.
Bergström är en person med stora kunskaper om det svenska samhället. Han har hört till den innersta kretsen i folkpartiet, han är fil dr i statskunskap, han har som chefredaktör för Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter nära följt den svenska maktutövningen. Och han är uppenbart skakad, i så hög grad att han beslutat att lämna Sverige."
"Det som skrämmer Bergström och får honom att misströsta om Sveriges framtid är det faktum att landet i praktiken förvandlats till en enpartistat och den gradvisa, odramatiska anpassningen till detta som vi alla är en del av. Vi vet inte, menar Bergström, vilka enorma maktmedel en regering har utan att behöva gå till parlamentet.
Till detta kommer att Sveriges konstitution är som gjord för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har inga motkrafter som balanserar varandra. Staten har kontroll över och kan styra kommunerna. Vi har en utnämningspolitik..."
"För samhället viktiga medelklassgrupper, som lärare och sjuksköterskor, har proletariserats, berövats sin yrkesstolthet. Det handlar enligt Bergström om en politiskt medvetet åstadkommen mentalitetsförändring som gått mycket långt och som är mycket svår att återställa."
"...media är så anpassat, så lyhört för maktens signaler, det som ryms av åsikter är endast det som bekräftar makten. Den opinionsbildning som ges utrymme och uppmärksamhet är inte sällan pseudoradikalitet som kräver inskränkningar i frihet och mångfald. Men när en av landets tyngsta opinionsbildare ger en beskrivning av läget i Sverige sluts ögon och öron. Så får man inte säga, då har man yttrat sig en gång för mycket, sällat sig till dem som gjort sig omöjliga i media, genom att säga sanningen.
Det är naturligtvis ett symptom på lägets allvar att Bergström som chefredaktör för Dagens Nyheter aldrig skulle ha kunnat uttrycka sig som han gör i DSM. Det som kan sägas i den lilla tidningen, som få läser, kan inte sägas i den stora tidningen, med en möjlighet att verkligen påverka samhället. Det är naturligtvis ytterst oroande.
Vad hade egentligen hindrat honom, han hade ju faktiskt makten att göra det? Men han styrdes uppenbarligen av 'mycket subtila mekanismer'..."
http://www.bgf.nu/media/dsmint.html
Från Tidningen DSM nr 3, 2003
En intervju med avgående chefredaktören på DN, Hans Bergström
DSM - samtal med Hans Bergström
Jan Gillberg: När Robert Huntford kom med sin bok The New Totalitarians så blev ju reaktionen i Sverige längs efter hela spektrat, att det var en skymf att skriva på det här sättet om Sverige. Jag vet att det också var svårt att hitta ett förlag som översatte och gav ut boken. Inget av de stora förlagen visade intresse. Så småningom kom den ut på ett litet, okänt förlag. Och jag vet att den är bortplockad på ett antal svenska bibliotek. I dag omnämns Sverige då och då i utländsk press som en enpartistat och det utan att det egentligen blir någon reaktion liknande den som mötte Huntfords bok för nu lite drygt 30 år sedan. Skall vi tolka det som att vi här i Sverige har accepterat att så är det?
Hans Bergström: Jag tror det. Och det är ett faktum att Sverige är en enpartistat. Vi har nästa val år 2006. Om socialdemokraterna vinner då är de uppe i 16 år på en ny hegemoniperiod. Det är tillräckligt lång tid för att de anpassningsmekanismer, som konstituerar en enpartistat skall hinna sätta sig. Vi såg det under den tidigare socialdemokratiska hegemonin på 44 år. Det är oerhört underskattat vilka effekter det här har. Ett skäl för denna underskattning är att vi fått uppleva en del goda ekonomiska effekter av de reformer som regeringen Bildt genomförde och som gav oss en hygglig ekonomisk dynamik. Regeringen Persson har kunnat dra nytta av detta.
Men för varje år som går med en socialdemokratisk enpartistat så rullas det här tillbaka.
Ett annat skäl är att man i gemen inte är klar över vilka enorma maktmedel, som en regering har utan att behöva gå till någon riksdag. Till detta kommer själva anpassningen. Överallt i samhället utgår man ifrån att om ett år, om fem år, om tio år kommer det att vara socialdemokraterna som styr. Man skall också komma ihåg att Sverige konstitutionellt är som gjort för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har ingen utskiftning av makt mellan olika nivåer. Staten kan ytterst styra över kommunerna. Vi har ingen författningsdomstol. Dessutom har vi en fackföreningsrörelse som är lierad med staten-socialdemokraterna.
JG: Hur menar du att detta konkret fungerar?
HB: Man ser det tydligt på friskoleområdet. Man har makt att tillsätta en generaldirektör för Skolverket med socialistisk inriktning. Alla inom verket anpassar sig sedan till signalerna. På detta sätt kan man på område efter område stoppa de fria sfärerna. Det sker successivt utan att det syns så mycket.
JG: Själva begreppet enpartistat förknippas ju vanligen med stater som gamla DDR och i det sovjetockuperade Central- och Östeuropa. I formell mening är ju Sverige ändå en demokrati. Men hur länge kan en enpartistat operera och utvecklas på det sätt du här beskriver, innan man tvingas att fråga sig: Är Sverige en demokrati?
HB: Sverige är en demokrati. Sverige är också vad gäller det ekonomiska systemet inbäddat i de stora fria marknadssystemen. Här spelar vår anslutning till EU en viktig roll. Farlig gradvis utveckling bort från demokrati och öppet samhälle .
JG: När det gäller demokrati eller inte demokrati beror det dock på vilka krav som ställs för att en stat skall anses kunna gälla som en demokrati. Om vi tar de kriterier som ställs vad gäller demokratisk konstitution och ett väl fungerande rättssamhälle för att tidigare östdiktaturer skall kunna tas upp som medlemmar i Europarådet eller bli anslutna till EV, är dessa så stränga, att man kan fråga sig om Sverige av i dag och ännu mindre om enpartiprocessen får fortgå ytterligare kan anses leva upp till dessa kriterier.
HB: Att det sker en gradvis utveckling som gör att det blir farligt håller jag med om. Det gäller inte minst inom rättsväsendet. Dels genom utnämningspolitiken, dels genom lyhördhet. Vi kan se en urholkning av det civila samhället. Lyhördheten tränger undan civilkuraget, som blivit en allt knappare resurs. Vi kan också se hur det sätts allt snävare gränser för vad som uppfattas som legitima åsikter för att kunna vara en respekterad deltagare i debatten i det svenska samhället.
Ta Per Ahlmark som ett exempel. Jag har under det sista året i så många kretsar med kopplingar till eliten hört, hur man tyckt att han blivit alldeles konstig och extrem: Skall ni verkligen ha honom kvar på DN som kolumnist? Även internt har sådana frågor ställts. Helt enkelt starka synpunkter på temat, att han inte borde få skriva i DN. Ändå är det så att han internationellt sett svarar för vad som uppfattas som en rimlig analys och dessutom visat sig vara väldigt förutseende.
JG: Om det nu finns krafter som vill mota ut Per Ahlmark, som är en etablerad debattör, måste man fråga sig, vilka möjligheter finns det att nyrekrytera debattörer med åsikter som i det ena eller andra avseendet inte stämmer med hur det skall tyckas?
HB: Det vi talar om här är delvis mycket subtila mekanismer. Vi skall heller inte glömma att Sverige sedan århundraden är ett auktoritativt koncensussamhälle, dä utstötningsmekanismerna socialt kan vara mycket starka. Alla känner alla och nätverken finns. Man behöver inte sätta in polis för att stoppa någon. Det finns betydligt subtilar metoder - vilka som kan komma ifråga för olika tjänster vilka som kan utses, vilka som anses legitima i debatten.
Man får när det gäller demokrati modell Sverige int glömma att det inte bara handlar om att det finns en grupp som sitter i ledningen för landet. Vi har också att göra med en mentalitetsförändring hos folket. Man kan ha en majoritet bakom makten och på det sättet demokrati men man samtidigt ändå lyckas åstadkomma en fundamental förändring av samhällskaraktären. Det är min stora oro att vi här är inne i en utveckling utan återvändo. Att vi har uppnått en point of no return.
JG: Et slags självvald demokratiavveckling.
HB: Ja, i den meningen att det svenska folket hamnat i sådana beroendeförhållanden, att man inte kan tänka sig någon annan ordning än den nuvarande och att maktbasen för socialdemokratin blivit så stark att det inte går för någon borgerlig riktning att få majoritet för en annan politik. Sverige på väg mot ett "Sovjet Light"?
JG: Du säger att det som sker, det sker så subtilt. Det är lite av det jag avsåg när jag i förra numret av DSM gav uttryck för meningen, att Sverige är förvisso inte något Sovjet men Sverige är på väg att bli ett Soviet Light.
HB: Det finns två beröringspunkter med sovjetsystemet Det ena är att det finns en nomenklatura. Vissa människor accepteras, andra accepteras inte. Och ju längre socialdemokraterna sitter vid makten får detta genomslag genom det sätt på vilket man använder sig av utnämningsmakten. Det andra är den mentalitet som brer ut sig.
læs videre på Respublica linket:
http://www.respublica.dk/2004_artikler/hans_bergstroem.htm
posted by Steen at
tirsdag, september 20, 2005
<< Home