Aje Carlbom vs. "eliten"
Overlegen analyse og fremstilling af Sveriges dilemma. Let forståelig for ikke antropologer. Hvordan går det et establishment der klynger sig til en illusion?
Fra Röda Rummet, nr. 2 , 2005.
”IDÉEN OM STRUKTURELL RASISM DÖLJER DET VERKLIGA INTEGRATIONSPROBLEMET”
Domineras den officiella synen i frågorna om invandring och integration av ideal och begrepp som skymmer viktiga företeelser, vilka bör utforskas för att skapa en verklig förståelse för problematiken? Det menar socialantropologen Aje Carlbom i detta debattinlägg och hänvisar bland annat till sina forskningsresultat från ett fältarbete i Rosengård i Malmö, som han menar kastar nytt ljus över integrationens möjligheter och svårigheter.
För tjugo år sedan ansågs det som progressivt eller radikalt att vara antirasist. Då var ideologin en del av den kritik som formulerades utanför det etablerade politiska systemet. Idag är det, tvärtom, nödvändigt att omfatta antirasistiska ideal för att kunna göra karriär och skaffa sig materiella förmåner. Från att ha varit en motståndets ideologi har antirasism, precis som feminism, inlemmats i statens institutioner där dess bärande idéer är hegemoniska. Regeringskansliet, Riksantikvarieämbetet, politiska partier från vänster till höger, Sveriges Radio, Integrationsverket, högskolor och universitetoch så vidare, administrerar idag verksamheten utifrån en tankestruktur där feministiska, pluralistiska och antirasistiska ideal utgör norm. Idealens genomslagskraft märks inte minst i den akademiska världen. Forskare vet att det är säkrast att kryssa i genusrutan på ansökningar till Vetenskapsrådet, även om de är ointresserade av könsfrågor. et par citater:
***********
"Mångfaldsideologins hållning, att det är etnicitet och religion som ska bidra till att samhället berikas, är i princip lika rasistisk som andra synsätt där det är ytan som utgör underlag för slutsatser om vilka människorna är. Slavoj Zizek har påpekat att mångkulturalismens (ett annat ord för mångfald) toleransideal bygger på en hållningsom är lika distanserad från människor som
den klassiska rasismen var. Han menar, ett synsätt värt att fundera över, att det är en sorts falsk tolerans som bara kan formuleras utifrån en överlägsen position."
*************
"Tidigare användes ofta de snällare uttrycken främlingsfientlighet eller kulturell homogenitet när man karakteriserade integrationsproblemet. I samband med en förskjutning av makten har emellertid en liten grupp akademiska aktivister lyckats få gehör bland socialdemokratiska politiker för att integrationsproblemet ska beskrivas med termen ”rasism”.
*************
"Det är ett problem att föreställningen om rasism har fått ett så stort genomslag i Sverige. Följden av detta är att den antirasistiska kampen har blivit godtycklig. Vem eller vilka är det som ska bekämpas när ”alla” betraktas som rasister? Politik bygger ofta på att man utser en fiende, föreställd eller verklig. Här är det öppet för att hela befolkningen blir politisk måltavla för en upplyst, men totalitär, elit av akademiker och politiker som utifrån de rätta idealen har tagit sig an att skapa en ny människa. Problemet är naturligtvis, som Alain de Benoit påpekat, att när alla är rasister är ingen rasist."
www.rodarummet.org/arkiv/rr_2_05.pdf (s.18-23)
http://files.upl.silentwhisper.net/upload9/ID-EN_OM_STRUKTURELL_RASISM.doc (som Word)
En særdeles dyr fejltagelse
Forfejlet udlændingepolitik, kulturelle barrierer og mangelfuld integrationsindsats har skabt en ond cirkel, skriver Ralf Pittelkow.
REGNESTYKKET FRA Velfærdskommissionen er opsigtsvækkende: Over hele livet vil en dansker i dag koste samfundet 750.000 kr. mere, end han/hun tjener ind. For indvandrere og efterkommere fra mindre udviklede lande er underskuddet mere end tre gange så stort: 2,5 mio. kr.
Det sidste skyldes, at langt færre med indvandrerbaggrund er i arbejde. Fire femtedele af vores problemer med at finansiere fremtidens velfærdssamfund ville blive løst, hvis de havde arbejde i samme omfang som andre.
Dette ville øge beskæftigelsen med 100.000 personer og give en besparelse for samfundet på mindst 30 mia. kr. om året. Fortidens udlændingepolitik har været en særdeles dyr fejltagelse for det danske samfund.................................
http://www.jp.dk/meninger/ncartikel:aid=3414172
Politisk outscourcing
Den tavse mand
Mange traditionelt tænkende demokrater mener, at de tumultuariske forhold i Københavns borgerrepræsentation er en hån mod demokratiet. Groft sagt derimod opfatter de eksotiske begivenheder som led i en moderniseringsproces. Wallait Khans ekvilibristiske manøvrer for at indtage pladsen som næstformand i den ærværdige forsamling, er jo intet andet end et dynamisk eksempel på outsourcing af en politisk konflikt fra det agrare Pakistan.
Hans hovedmodstander, den 19-årige Sikandar Malik Siddique, har med sin politiske kometkarriere allerede fornyet demokratiet på væsentlige punkter.
For det første har han givet begrebet borgerkontakt helt ny mening, idet hans holdning jo er stærkt præget af 50 dansk-pakistanske vælgeres fremmøde på hans bopæl.
For det andet har han indført en ny kommunikationsform i dansk politik, som mange politikere, eksempelvis Louise Frevert og Eva Kjer Hansen, vil vide at misunde ham: den fuldstændige tavshed. Manden er ikke til at slå et ord af.
For det tredje har han fornyet spindoktor-fænomenet, idet han helt har overladt det til sin spindoktor at føre ordet. Hans spindoktor er som bekendt hans far. Om Sikandar Siddique overhovedet eksisterer som selvstændig person er tvivlsomt. Men det gør jo blot den politiske fornyelse endnu mere bemærkelsesværdig.
Claes Kastholm Hansen, Groft Sagt, Berlingske
Sådan er lokalpolitik på pakistansk i Birmingham
Berlingske Tidende 30. november 2005
Traditioner: Den pakistansk fødte Ayoub Khan, der er medlem af byrådet i Birmingham, råder forvirrede danske politikere til at læne sig tilbage og lade pakistanske politikere gøre tingene på deres egen facon.
»Mit bedste råd til danske politikere er at læne sig tilbage på tilskuerpladserne og lade de pakistanske politikere tage deres interne kampe. Det handler højst sandsynligt mere om, hvilken region folk er fra i Pakistan end reel lokalpolitik,« vurderer han.
»For en pakistaner er det en selvfølgelig ting, at ens hjemegn spiller ind i alle beslutninger og politiske diskussioner. Det burde det naturligvis ikke gøre i en ideel verden, men den verden lever vi desværre ikke i.«
Ifølge Ayoub Khan er der heller ikke det mindste overraskende i, at en politiker møder op til forhandlinger flankeret af en stor gruppe familiemedlemmer. Det er tvært imod helt normalt.
»Man skal tænke på, at Pakistan stadig i meget høj grad er et klanbaseret samfund. Når man omgiver sig med en stor gruppe mennesker, er det et tegn på, at man er meget højt respekteret i det lokale samfund. Det er ikke et forsøg på at intimidere nogen,« mener Ayoub Khan, der sammenligner princippet med den italienske mafia minus kriminalitet, hvor familiefølelsen også er meget stærk og spiller en stor rolle i hverdagen.
For en politiker af pakistansk herkomst er det i højere grad kontakterne og det lokale netværk, der bestemmer, om man bliver til noget i lokalpolitik, end det faktiske politiske program, og på den baggrund er det ikke så overraskende, hvis folk skifter parti flere gange,« vurderer Ayoub Khan.
"So klammert sich der Schiffer endlich noch
Am Felsen fest, an dem er scheitern sollte"
(Goethe,Tasso)
Sådan ? Rolig, det rammer de underste først.Fra Röda Rummet, nr. 2 , 2005.
”IDÉEN OM STRUKTURELL RASISM DÖLJER DET VERKLIGA INTEGRATIONSPROBLEMET”
Domineras den officiella synen i frågorna om invandring och integration av ideal och begrepp som skymmer viktiga företeelser, vilka bör utforskas för att skapa en verklig förståelse för problematiken? Det menar socialantropologen Aje Carlbom i detta debattinlägg och hänvisar bland annat till sina forskningsresultat från ett fältarbete i Rosengård i Malmö, som han menar kastar nytt ljus över integrationens möjligheter och svårigheter.
För tjugo år sedan ansågs det som progressivt eller radikalt att vara antirasist. Då var ideologin en del av den kritik som formulerades utanför det etablerade politiska systemet. Idag är det, tvärtom, nödvändigt att omfatta antirasistiska ideal för att kunna göra karriär och skaffa sig materiella förmåner. Från att ha varit en motståndets ideologi har antirasism, precis som feminism, inlemmats i statens institutioner där dess bärande idéer är hegemoniska. Regeringskansliet, Riksantikvarieämbetet, politiska partier från vänster till höger, Sveriges Radio, Integrationsverket, högskolor och universitetoch så vidare, administrerar idag verksamheten utifrån en tankestruktur där feministiska, pluralistiska och antirasistiska ideal utgör norm. Idealens genomslagskraft märks inte minst i den akademiska världen. Forskare vet att det är säkrast att kryssa i genusrutan på ansökningar till Vetenskapsrådet, även om de är ointresserade av könsfrågor. et par citater:
***********
"Mångfaldsideologins hållning, att det är etnicitet och religion som ska bidra till att samhället berikas, är i princip lika rasistisk som andra synsätt där det är ytan som utgör underlag för slutsatser om vilka människorna är. Slavoj Zizek har påpekat att mångkulturalismens (ett annat ord för mångfald) toleransideal bygger på en hållningsom är lika distanserad från människor som
den klassiska rasismen var. Han menar, ett synsätt värt att fundera över, att det är en sorts falsk tolerans som bara kan formuleras utifrån en överlägsen position."
*************
"Tidigare användes ofta de snällare uttrycken främlingsfientlighet eller kulturell homogenitet när man karakteriserade integrationsproblemet. I samband med en förskjutning av makten har emellertid en liten grupp akademiska aktivister lyckats få gehör bland socialdemokratiska politiker för att integrationsproblemet ska beskrivas med termen ”rasism”.
*************
"Det är ett problem att föreställningen om rasism har fått ett så stort genomslag i Sverige. Följden av detta är att den antirasistiska kampen har blivit godtycklig. Vem eller vilka är det som ska bekämpas när ”alla” betraktas som rasister? Politik bygger ofta på att man utser en fiende, föreställd eller verklig. Här är det öppet för att hela befolkningen blir politisk måltavla för en upplyst, men totalitär, elit av akademiker och politiker som utifrån de rätta idealen har tagit sig an att skapa en ny människa. Problemet är naturligtvis, som Alain de Benoit påpekat, att när alla är rasister är ingen rasist."
www.rodarummet.org/arkiv/rr_2_05.pdf (s.18-23)
http://files.upl.silentwhisper.net/upload9/ID-EN_OM_STRUKTURELL_RASISM.doc (som Word)
En særdeles dyr fejltagelse
Forfejlet udlændingepolitik, kulturelle barrierer og mangelfuld integrationsindsats har skabt en ond cirkel, skriver Ralf Pittelkow.
REGNESTYKKET FRA Velfærdskommissionen er opsigtsvækkende: Over hele livet vil en dansker i dag koste samfundet 750.000 kr. mere, end han/hun tjener ind. For indvandrere og efterkommere fra mindre udviklede lande er underskuddet mere end tre gange så stort: 2,5 mio. kr.
Det sidste skyldes, at langt færre med indvandrerbaggrund er i arbejde. Fire femtedele af vores problemer med at finansiere fremtidens velfærdssamfund ville blive løst, hvis de havde arbejde i samme omfang som andre.
Dette ville øge beskæftigelsen med 100.000 personer og give en besparelse for samfundet på mindst 30 mia. kr. om året. Fortidens udlændingepolitik har været en særdeles dyr fejltagelse for det danske samfund.................................
http://www.jp.dk/meninger/ncartikel:aid=3414172
Politisk outscourcing
Den tavse mand
Mange traditionelt tænkende demokrater mener, at de tumultuariske forhold i Københavns borgerrepræsentation er en hån mod demokratiet. Groft sagt derimod opfatter de eksotiske begivenheder som led i en moderniseringsproces. Wallait Khans ekvilibristiske manøvrer for at indtage pladsen som næstformand i den ærværdige forsamling, er jo intet andet end et dynamisk eksempel på outsourcing af en politisk konflikt fra det agrare Pakistan.
Hans hovedmodstander, den 19-årige Sikandar Malik Siddique, har med sin politiske kometkarriere allerede fornyet demokratiet på væsentlige punkter.
For det første har han givet begrebet borgerkontakt helt ny mening, idet hans holdning jo er stærkt præget af 50 dansk-pakistanske vælgeres fremmøde på hans bopæl.
For det andet har han indført en ny kommunikationsform i dansk politik, som mange politikere, eksempelvis Louise Frevert og Eva Kjer Hansen, vil vide at misunde ham: den fuldstændige tavshed. Manden er ikke til at slå et ord af.
For det tredje har han fornyet spindoktor-fænomenet, idet han helt har overladt det til sin spindoktor at føre ordet. Hans spindoktor er som bekendt hans far. Om Sikandar Siddique overhovedet eksisterer som selvstændig person er tvivlsomt. Men det gør jo blot den politiske fornyelse endnu mere bemærkelsesværdig.
Claes Kastholm Hansen, Groft Sagt, Berlingske
Sådan er lokalpolitik på pakistansk i Birmingham
Berlingske Tidende 30. november 2005
Traditioner: Den pakistansk fødte Ayoub Khan, der er medlem af byrådet i Birmingham, råder forvirrede danske politikere til at læne sig tilbage og lade pakistanske politikere gøre tingene på deres egen facon.
»Mit bedste råd til danske politikere er at læne sig tilbage på tilskuerpladserne og lade de pakistanske politikere tage deres interne kampe. Det handler højst sandsynligt mere om, hvilken region folk er fra i Pakistan end reel lokalpolitik,« vurderer han.
»For en pakistaner er det en selvfølgelig ting, at ens hjemegn spiller ind i alle beslutninger og politiske diskussioner. Det burde det naturligvis ikke gøre i en ideel verden, men den verden lever vi desværre ikke i.«
Ifølge Ayoub Khan er der heller ikke det mindste overraskende i, at en politiker møder op til forhandlinger flankeret af en stor gruppe familiemedlemmer. Det er tvært imod helt normalt.
»Man skal tænke på, at Pakistan stadig i meget høj grad er et klanbaseret samfund. Når man omgiver sig med en stor gruppe mennesker, er det et tegn på, at man er meget højt respekteret i det lokale samfund. Det er ikke et forsøg på at intimidere nogen,« mener Ayoub Khan, der sammenligner princippet med den italienske mafia minus kriminalitet, hvor familiefølelsen også er meget stærk og spiller en stor rolle i hverdagen.
For en politiker af pakistansk herkomst er det i højere grad kontakterne og det lokale netværk, der bestemmer, om man bliver til noget i lokalpolitik, end det faktiske politiske program, og på den baggrund er det ikke så overraskende, hvis folk skifter parti flere gange,« vurderer Ayoub Khan.
posted by Steen at
onsdag, november 30, 2005
<< Home