Svenska 12-åringar ?

ja, godmorgen svenske journalister. De har lige løjet tykt for at lave et cover up på denne ubehagelige historie. Linda synes ikke de er sjove. Der synes ikke at være nogen nedre grænse for deres vilje til at prostituere sig. Havde det ikke været for det rundhåndede pressstöd på en halv milliard, villle svenske tabloider være afgået ved en velfortjent død. Intet under de er forhadte.
I slutet av november 2005 inträffade åter en typ av brott, som tidigare aldrig hört talas om i Sverige: en barnliga rånar en guldbutik.
Ur Expressen den 26/11 -05:
"Butiksägaren och hans personal hade aldrig någon chans i går.
På bara sekunder, mitt under rusningstid i välbesökta Skärholmsgången i Stockholm, fylldes hans guldbutik av ett tiotal pojkar i 12-15-årsåldern.
Ett par minuter senare hade barngänget länsat guldbutiken och demolerat inredningen."
"Enligt uppgift bestod ligan av pojkar mellan 12 och 15 år som maskerat sig med mössor, halsdukar och vinterjackor med uppdragna luvor."
Vilka var dessa barn? Med känndom om annan ungdomsbrottslighet i Sverige och med kännedom om hur rotlösa många invandrarbarn är i det svenska samhället talar sannolikheten för att det rör sig om barn till invandrare. Platsen för brottet - invandrartäta Skärholmen - talar också för detta.
När Aftonbladet den 1/12 -05 skriver om händelsen tillför tidningen dock en uppgift som varken Expressen eller någon annan tidning haft med.
En underrubrik lyder: "SVENSKA 12-ÅRINGAR JAGAS EFTER MILJONKUPP".
Hur ska detta tolkas? Har AB fått fram något nytt och eget kring händelsen?
TV3-programmet "Efterlyst" borde ju veta hur det ligger till. Det är också ett program som brukar gå ut med signalement, när man har det.
Så här sägs på Efterlysts webbsida den 4/12 -05:
"Tio unga killar rusade plötsligt in i guldsmedsbutiken och började vandalisera montrarna för att sedan stjäla föremål för ett värde av en miljon kronor. En liga, bestående av ett tiotal unga killar, utförde i fredags en grov kupp mot en guldsmedsaffär i Skärholmen.
Rånarna är väldigt unga, och uppskattas vara mellan 14 och 16 år gamla. Mitt under rusningen, runt halv-sex tiden på kvällen, fredagen den 25 november, sprang de unga gärningsmännen in i butiken och vandaliserade och stal guldföremål för över en miljon kronor. De var beväpnade med knivar och hammare och trots att det fanns gott om vittnen vågade ingen ingripa."
http://www.bgf.nu/propaganda/sv1.html

Svenska pojkar?
Om detta fall har BGF skrivit tidigare: två flickor., Jenny och Linda i Göteborg, som blev svårt misshandlade av ett gäng på fyra afrikaner.
http://www.bgf.nu/propaganda/sv2.html
Her er de "to svenskere, en finne og en somalier"
der gjorde hvad de kunne for at myrde de to piger. Men det ville jo "avle främlingsfientlighet och rasism" hvis ikke de regeringstro aviser løj så det fløjtede. Nobelt formål de har, de højtlønnede skriverkarle. Denne forvaltning af formuleringsprivillegiet, fører direkte mod vold. Ingen - selv ikke tålsomme svenskere - finder sig i dette i længden. Hvad aviserne lægger op til, er grim selvtægt når disse forbrydere er på gaden i gen om en tre års tid. Den folkedomstol bliver ikke køn.

Indvandringen koster liv
hvis vi går ud fra at de ca. 300 mia kroner i omkostninger er glædende (Lars Jansson), så er dette ikke "vårdens svek" - det er politkernes svigt der kræver svenske liv. Også på dette felt. Hvis svenske psykiatere derudover ville forlade Freud og 70 talet, og redde akut truede med elektrochock (som i Danmark) - ville mange være i live endnu. Der er grunde til at Sverige ligger dobbelt så højt i selvmord, som Danmark (godt 1500 mod 727 - 2002 tal). Ti -tyve milliarder i svensk psykiatri, ville falde på et tørt sted. Endnu engang skriver Expressen ikke helt ind til benet: Hvorfor mangler pengene ?
Vårdens svek
Tyvärr är psykvården ingen valvinnande fråga.
Ännu ett tragiskt exempel på hur psykvården i Sverige sviker människor i kris. Som Expressen kunde berätta i går sökte Dubois hjälp på Huddinge sjukhus några veckor före självmordet.Men efter bara fem dagar skickades han hem igen med lite antidepressiva mediciner som enda eftervård. Detta skedde trots att läkaren kände till att han hade förberett en snara som hängde i källarförrådet.Runt 1 500 svenskar tar sitt liv varje år. Enligt Danuta Wasserman, självmordsforskare och professor i psykiatri, skulle åtminstone hälften av dessa liv kunna räddas om psykvården fick mer pengar. Det är en svindlande siffra som säger allt om psykvårdens svek i dag.Det är förresten inte bara djupt deprimerade och självmordsbenägna människor som möts av stängda dörrar i Vård-Sverige. Under senare år har vi sett oräkneliga exempel på hur psykiskt sjuka människor, en del av dem med våldsamma tendenser, har lämnats vind för våg av samhället.
************
Vad det beror på kan man fundera kring. En orsak är säkert att det länge har ansetts skamligt att tala om psykisk sjukdom och självmord. Fram till nyligen skrev exempelvis massmedierna aldrig om självmordsfall. I stället hette det att personen i fråga hade "avlidit hastigt".
Att bryta denna tystnad är ett första steg mot att återupprätta en psykvård värd namnet i Sverige.
http://www.expressen.se/index.jsp?a=482162

Låt inte Persson fly ansvaret
Vad som prövades under juldagarna 2004 var systemet Perssons reaktionsförmåga. Men systemet valde att bara titta på Sky News, och där rapporterades inget om skadade svenskar.
"Statsminister Göran Persson hade då tsunamin inträffade innehaft sitt ämbete under mer än åtta år. Frågan om krisledning har aktualiserats i olika sammanhang& Att Regeringskansliet saknade en krishanteringsfunktion vid tiden för tsunamin berodde alltså inte på att frågan inte hade aktualiserats utan på ett medvetet ställningstagande."Katastrofkommissionens huvudrapport.För statsministern finns det inga förmildrande omständigheter, ingen avsaknad av varningar eller bristande erfarenhet att skylla på. Som Katastrofkommissionen konstaterar på sitt korrekta men samtidigt förödande sätt hade Göran Persson varit regeringschef i nära ett decennium när tsunamin inträffade.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=497604&previousRenderType=2

De intellektuelle forræddere
Som Sverige kender så godt fra Moderaterna og Folkpartiet .Nu vi er i den boldgade:
Berlingske Tidendes leder om »Den muslimske vækkelse« 30. november er noget af det mest afsindige, jeg nogensinde har læst om dette vanskelige emne. I forsøget på at indtage en pæn mellemposition ender lederen med uklarheder og meningsløse udsagn.»At folk vælger at dyrke en religion med stor inderlighed er en privatsag, i hvert fald så længe samfundsmæssige interesser ikke er på spil,« skriver lederskribenten. På den ene side og på den anden side.
- Som om islam var en religion, der ikke indeholder regler og forestillinger for samfundets indretning.
Som om religion var »en privat sag« i muslimske samfund. Som om sort var hvidt, islam var kristendom og skelnede mellem det himmelske og verdslige regimente.Lederskribenten afviser at forholde sig til de mest elementære træk ved den muslimske vækkelse.
Til sidst konkluderer han: »Sammenlignet med 1970ernes og 1980ernes ekstreme venstrefløj udgør islamisterne ingen som helst trussel«. Sig det til Jyllands-Postens karikaturtegnere, som islamisterne netop har udskrevet dødsdomme over (Radioavisen 2. december).Pænhedens princip skader sikkert ikke medie-karrieren. Men når pænheden fornægter virkeligheden, når politisk korrekthed skaber blindhed over for det totalitære, så er der virkelig tale om intellektuelt forræderi.
Kulturkampen mod islamismen er et nul-sum spil, hvor den borgerlige valenhed i det lange løb kommer til kort. Pæne borgerlige kan løbe – men I kan ikke gemme jer.
Michael Pihl, Lektor, kommentator

"Individual Moslems may show splendid qualities,
but the influence of the religion paralyses the social development of those who follow it. No stronger retrograde force exists in the world. Far from being moribund, Mohammedanism is a militant and proselytizing faith & the civilization of modern Europe might fall, as fell the civilization of ancient Rome."..
- Sir Winston Churchill (The River War, first edition, Vol. II, pages 248-50)