Om Adolf Hitler dömts av Kalmar tingsrätt...
en must read ! :
Om Adolf Hitler dömts i en svensk domstol, hur hade då domen utformats?Jag skall göra ett försök att transformera Hitlerrättegången till Kalmar tingsrätt (efter en idé av Keith Waterhouse i Daily Mail):
Kurt Lundgren
Nyt link
der findes ambitiøs, kompetent modstand mod socialdemokratismens magtmisbrug i Sverige. Man skal bare ud i krogene efter den. Hermed til anbefaling.
Enpartistaten
socialdemokratiske Aftonbladet benytter ham - da gemene folk jo ikke må skrive i avisen - som én blandt mange blåstemplede politiske genier. Da kredsen af de blåstemplede trods alt er begrænset, får vi ham her om Danmark, for 117 gang den samme plade.
Her er afsættet Israel, men målet er hans sygelige animositet mod danske presse, politik og fri folkelig debat. Han indrømmer dog at Sverige adskiller sig fra Danmark via censur, som han helhjertet går ind for. Kun de rigtige meninger bør høres offentligt. Hvad bryder en ægte socialist sig om hvad befolkningen mener?
20 % af den danske befolkning vil være enig med ham. Hvor mange procent af den svenske , får vi næppe at vide, og iflg. ham er det heller ikke meningen. Hvem vil købe en brugt bog af ham, én af Sveriges absolut mindre udholdelige eksportvarer?
"Och här finns märkligt nog en tydlig skillnad mellan Sverige och vårt grannland Danmark.
Jag råkade befinna mig i Danmark vid krigets inledning och kunde bara läsa danska tidningar. Där ställde man sig i stort sett upp som en man bakom Israel och värst var förstås den mest antimuslimska tidningen Jyllandsposten, som - fortfarande! - ägnade större uppmärksamhet åt frågan om hur den antidanska vågen uppstått i den muslimska världen till följd av de karikatyrer på Muhammed som tidningen publicerat.
- Skillnaden mellan dansk och svensk inställning är värd att fundera över och den är ett vanligt tvisteämne i Danmark, men inte i Sverige.
- I Sverige har vi två små partier, Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna, som motsvarar inställningen på Jyllandspostens ledarsidor och kultursidor. Men dessa småpartier, som knappt når upp till en procent av den svenska opinionen, motsvaras i Danmark av Venstre (Folkpartiets broderparti) och Dansk Folkeparti, det främlingsfientliga populistpartiet. Och de två partierna skrapar ihop närmare 40 procent av den danska opinionen och Venstre är till och med regeringsparti. På så sätt är skillnaden oerhörd mellan Danmark och Sverige.
- Skulle danskarna, vårt broderfolk som är så lika oss, alltså vara tjugo gånger mer främlingsfientliga än svenskarna? Ja, uttryckt i partipolitiska sympatier blir det så.
Men i verkligheten tror jag skillnaden är betydligt mindre, de hatmejl som ledarskribenten på Aftonbladet, Nisha Besara, redovisade i går är klart dansk folkepartistiska. Saken är ju den att vi inte sedan Bert & Ian haft ett tydligt främlingsfientligt parti i Sverige.
- Alltså skalpar det omkring en okänd mängd främlingshatare i den svenska opinionen som är partipolitiskt hemlösa (och som tycks utgöra en så stor frestelse för vårt svenska Venstre, Folkpartiet).
- Den stora skillnaden mellan Sverige och Danmark ligger i bemötandet av ett främlingsfientligt parti när det stiger fram. Bert & Ian jagades med blåslampa av både den intellektuella och den politiska opinionen. Fackeltågen mot rasism genomkorsade det nordiska mörkret från Haparanda till Ystad.
- I Danmark nonchalerade motsvarande krafter Pia Kjærsgaard och hennes folk när de tog upp Mogens Glistrups gamla idéer om "den muslimska faran". Och för den lättjan, eller opportunismen, får nu Danmark betala ett högt pris.*
I en stort uppslagen intervju i Jyllandsposten trädde den israeliske, socialdemokratiske veteranpolitikern Shimon Peres fram med den oemotsagda analysen att nu finns inte öst och väst, nord och syd, nu finns bara vi demokrater mot terroristerna. Detta som en, lika oemotsagd, förklaring till varför Israel måste förgöra Libanon. Det är en förfärlig världsbild liknande Georg W Bushs idé om att antingen är ni för oss i kriget mot terrorismen, i allt, eller också är ni våra fiender.
- I ett land där främlingshatet genom de demokratiska krafternas sjabbel fick bre ut sig som i Danmark är sådana tankegångar inte längre uppseendeväckande.
* kender han mon den pris Sverige betaler for den indstilling han har? Økonomisk, politisk, socialt? Hvad bryder han sig om at svensk velfærd kører på pumperne midt i åretiers højkonjunktur? Det er jo ikke millionærers problem.
Att borgerliga ledarskribenter börjar tveka är ett gott tecken
Rolig, Akkari - staten betaler
måske lige bortset fra overdreven brug af mobiltelefon. Per Stig Møller er en flinker fyr, som ingen kunne drømme om at kalde en tossegod idiot............................
Arla Foods kunne til gengæld passende præsentere ham for en regning på de 400 millioner han har kostet dem. I heldigste fald. Et nemt rundt tal.
"Det generelle princip for afholdelse af udgifter til evakuering er ifølge finansloven, at den enkelte efterfølgende opkræves den forholdsmæssige udgift ved evakueringen.
Ved Libanon-evakueringen er det bl.a. på baggrund af denne opgaves helt særlige omfang og kompleksitet besluttet, at der i dette tilfælde ikke vil blive foretaget nogen efterfølgende opkrævning hos den enkelte for de ydelser og faciliteter, som Udenrigsministeriet stiller til rådighed. Det gælder transport, indkvartering og bespisning arrangeret af Udenrigsministeriet og ambassaderne.
Det understreges dog, at der ikke af Udenrigsministeriet vil blive refunderet udgifter, som den enkelte har haft, fx ved at anvende anden transport end den af Udenrigsministeriet tilbudte, udgifter til bespisning, overnatning, mobiltelefon osv.
Udenrigsministeriet
»Jeg ved godt, at nogle har det svært med, at jeg er tilbage i Danmark, men jeg mener, at selvom man er dybt uenige, så bør man kunne leve sammen alligevel og udvise tolerance og overbærenhed,« siger Ahmad Akkari.
i JP 23.07.06
Om Adolf Hitler dömts i en svensk domstol, hur hade då domen utformats?Jag skall göra ett försök att transformera Hitlerrättegången till Kalmar tingsrätt (efter en idé av Keith Waterhouse i Daily Mail):
Kurt Lundgren
Nyt link
der findes ambitiøs, kompetent modstand mod socialdemokratismens magtmisbrug i Sverige. Man skal bare ud i krogene efter den. Hermed til anbefaling.
Enpartistaten
Irshad Manji var i København
ser jeg
Imam from Britain: "The minute a woman becomes an imam, I will be the first to pray at her feet."
A Danish imam gripped the microphone. A British imam disputed that response and an Italian took the middle road. Remarkably, they never accused each other of being evil or insincere. For the first time in my life, I heard the message that in Islam, unity isn't uniformity.
Maybe the most compelling insight came from a surprise guest: Flemming Rose, publisher of the reviled Mohammed cartoons.
After addressing us and answering our challenges, Rose confided that the reception we gave him was more civil than anything he'd experienced at the hands of humanist groups.
Any liberal reformation of Islam will have at least two features: the empowerment of women and the willingness of Muslims in the West to exercise our freedom of conscience. In one week this month, both got a promising boost.
We'll need to remember that as the bombs grab the spotlight.
Irshad Manji is a fellow at Yale University in the US
Irshad Manji: Faithful consider liberal reforms
Jan Guillou - en totalitær overklassesocialistsocialdemokratiske Aftonbladet benytter ham - da gemene folk jo ikke må skrive i avisen - som én blandt mange blåstemplede politiske genier. Da kredsen af de blåstemplede trods alt er begrænset, får vi ham her om Danmark, for 117 gang den samme plade.
Her er afsættet Israel, men målet er hans sygelige animositet mod danske presse, politik og fri folkelig debat. Han indrømmer dog at Sverige adskiller sig fra Danmark via censur, som han helhjertet går ind for. Kun de rigtige meninger bør høres offentligt. Hvad bryder en ægte socialist sig om hvad befolkningen mener?
20 % af den danske befolkning vil være enig med ham. Hvor mange procent af den svenske , får vi næppe at vide, og iflg. ham er det heller ikke meningen. Hvem vil købe en brugt bog af ham, én af Sveriges absolut mindre udholdelige eksportvarer?
"Och här finns märkligt nog en tydlig skillnad mellan Sverige och vårt grannland Danmark.
Jag råkade befinna mig i Danmark vid krigets inledning och kunde bara läsa danska tidningar. Där ställde man sig i stort sett upp som en man bakom Israel och värst var förstås den mest antimuslimska tidningen Jyllandsposten, som - fortfarande! - ägnade större uppmärksamhet åt frågan om hur den antidanska vågen uppstått i den muslimska världen till följd av de karikatyrer på Muhammed som tidningen publicerat.
- Skillnaden mellan dansk och svensk inställning är värd att fundera över och den är ett vanligt tvisteämne i Danmark, men inte i Sverige.
- I Sverige har vi två små partier, Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna, som motsvarar inställningen på Jyllandspostens ledarsidor och kultursidor. Men dessa småpartier, som knappt når upp till en procent av den svenska opinionen, motsvaras i Danmark av Venstre (Folkpartiets broderparti) och Dansk Folkeparti, det främlingsfientliga populistpartiet. Och de två partierna skrapar ihop närmare 40 procent av den danska opinionen och Venstre är till och med regeringsparti. På så sätt är skillnaden oerhörd mellan Danmark och Sverige.
- Skulle danskarna, vårt broderfolk som är så lika oss, alltså vara tjugo gånger mer främlingsfientliga än svenskarna? Ja, uttryckt i partipolitiska sympatier blir det så.
Men i verkligheten tror jag skillnaden är betydligt mindre, de hatmejl som ledarskribenten på Aftonbladet, Nisha Besara, redovisade i går är klart dansk folkepartistiska. Saken är ju den att vi inte sedan Bert & Ian haft ett tydligt främlingsfientligt parti i Sverige.
- Alltså skalpar det omkring en okänd mängd främlingshatare i den svenska opinionen som är partipolitiskt hemlösa (och som tycks utgöra en så stor frestelse för vårt svenska Venstre, Folkpartiet).
- Den stora skillnaden mellan Sverige och Danmark ligger i bemötandet av ett främlingsfientligt parti när det stiger fram. Bert & Ian jagades med blåslampa av både den intellektuella och den politiska opinionen. Fackeltågen mot rasism genomkorsade det nordiska mörkret från Haparanda till Ystad.
- I Danmark nonchalerade motsvarande krafter Pia Kjærsgaard och hennes folk när de tog upp Mogens Glistrups gamla idéer om "den muslimska faran". Och för den lättjan, eller opportunismen, får nu Danmark betala ett högt pris.*
I en stort uppslagen intervju i Jyllandsposten trädde den israeliske, socialdemokratiske veteranpolitikern Shimon Peres fram med den oemotsagda analysen att nu finns inte öst och väst, nord och syd, nu finns bara vi demokrater mot terroristerna. Detta som en, lika oemotsagd, förklaring till varför Israel måste förgöra Libanon. Det är en förfärlig världsbild liknande Georg W Bushs idé om att antingen är ni för oss i kriget mot terrorismen, i allt, eller också är ni våra fiender.
- I ett land där främlingshatet genom de demokratiska krafternas sjabbel fick bre ut sig som i Danmark är sådana tankegångar inte längre uppseendeväckande.
* kender han mon den pris Sverige betaler for den indstilling han har? Økonomisk, politisk, socialt? Hvad bryder han sig om at svensk velfærd kører på pumperne midt i åretiers højkonjunktur? Det er jo ikke millionærers problem.
Att borgerliga ledarskribenter börjar tveka är ett gott tecken
Rolig, Akkari - staten betaler
måske lige bortset fra overdreven brug af mobiltelefon. Per Stig Møller er en flinker fyr, som ingen kunne drømme om at kalde en tossegod idiot............................Arla Foods kunne til gengæld passende præsentere ham for en regning på de 400 millioner han har kostet dem. I heldigste fald. Et nemt rundt tal.
"Det generelle princip for afholdelse af udgifter til evakuering er ifølge finansloven, at den enkelte efterfølgende opkræves den forholdsmæssige udgift ved evakueringen.
Ved Libanon-evakueringen er det bl.a. på baggrund af denne opgaves helt særlige omfang og kompleksitet besluttet, at der i dette tilfælde ikke vil blive foretaget nogen efterfølgende opkrævning hos den enkelte for de ydelser og faciliteter, som Udenrigsministeriet stiller til rådighed. Det gælder transport, indkvartering og bespisning arrangeret af Udenrigsministeriet og ambassaderne.
Det understreges dog, at der ikke af Udenrigsministeriet vil blive refunderet udgifter, som den enkelte har haft, fx ved at anvende anden transport end den af Udenrigsministeriet tilbudte, udgifter til bespisning, overnatning, mobiltelefon osv.
Udenrigsministeriet
»Jeg ved godt, at nogle har det svært med, at jeg er tilbage i Danmark, men jeg mener, at selvom man er dybt uenige, så bør man kunne leve sammen alligevel og udvise tolerance og overbærenhed,« siger Ahmad Akkari.
i JP 23.07.06
posted by Steen at
søndag, juli 23, 2006
<< Home